Pizza – ett italienskt fenomen?

Pizza är i dag en av världens mest älskade maträtter. Den serveras överallt, från små familjedrivna kvartersrestauranger till internationella kedjor, och har anpassats efter lokala smaker i nästan varje hörn av världen. Men trots att det tunna, toppade brödet förknippas starkt med Italien är historien bakom den betydligt mer komplex än man kanske tror

Vart kommer pizzan ifrån egentligen?

Bröd med olika former av fyllning har funnits i tusentals år och förekommit i många kulturer. Men den pizza som vi känner till i dag anses ha sitt ursprung i den italienska staden Neapel. Ordet "pizza" omnämns redan år 997, och genom århundradena utvecklades enkla tunna ugnsbröd gradvis till den maträtt som senare skulle bli ett globalt fenomen.

Den moderna pizzans historia tar dock sin början på allvar i 1600-talets Neapel. Staden var då en av Europas största och mest tätbefolkade, med många invånare som levde under enkla förhållanden och arbetade tillfälligt där arbete fanns att få. För dem behövdes mat som var billig, mättande och enkel att äta på språng.

Längs stadens gator började försäljare erbjuda nybakade tunna ugnsbröd toppade med ingredienser som vitlök, ister och salt. Med tiden tillkom basilika, ost och olika sorters fisk. Tomater, som ursprungligen kommit från Amerika, blev inte ett vanligt inslag förrän under 1700-talet. Innan dess betraktades tomatplantor mest som dekorativa växter i välbärgade familjers trädgårdar.

Pizzan blev en del av stadslivet

Under 1700- och början av 1800-talet hade pizzan utvecklats till en självklar del av vardagen i Neapel. Pizzerior började etablera sig som riktiga verksamheter, och redan år 1807 fanns det enligt historiska uppgifter 68 pizzerior i staden, alla utrustade med egna vedugnar.

Ett fascinerande exempel kommer från 1799, då pizzabagaren Gennaro Majello skickade ett klagomål till stadens myndigheter. Oroligheter och upplopp hade skrämt bort hans kunder, vilket gjorde det svårt att betala sina skulder. Historien visar inte bara hur viktig pizzan redan hade blivit för stadens ekonomi, utan också att pizzabagare hade en etablerad plats i samhället.

Drottningen förändrade allt

Trots pizzans popularitet bland vanligt folk såg den italienska överklassen länge ner på den. Pizza betraktades som enkel gatumat och hade låg status jämfört med den franska matlagning som dominerade de finare salongerna.

Det förändrades 1889 när Italiens kungapar, kung Umberto I och drottning Margherita, besökte Neapel. Enligt den mest spridda berättelsen fick den lokala pizzabagaren Raffaele Esposito i uppdrag att tillaga några olika pizzor åt kungligheterna. En av dem toppades med tomat, mozzarella och basilika, ingredienser vars färger påminde om den italienska flaggan.

Pizzan blev drottningens favorit och fick namnet Pizza Margherita. Oavsett hur mycket av historien som är myt och hur mycket som är fakta, så råder det ingen tvekan om att pizza Margherita än i dag är en av världens mest kända pizzor och en symbol för det italienska köket.

Amerikanerna gjorde pizzan världsberömd

Under slutet av 1800-talet emigrerade många italienare till USA. Med sig tog de sina mattraditioner, däribland pizzan. Pizzerior öppnade i städer som New York, Chicago och Philadelphia, och snart började amerikanerna sätta sin egen prägel på rätten.

I USA gick utvecklingen snabbt. Pizza blev inte bara populär, utan en del av den nationella matkulturen. Under 1900-talet växte stora pizzakedjor fram, fryst pizza introducerades på marknaden och nya regionala pizzastilar uppstod.

En av de mest kända är Chicago Deep Dish, där degen bakas i en djup form med generösa mängder ost, tomat och fyllning. En annan är Hawaiipizzan, som skapades i Kanada 1962 när restaurangägaren Sam Pannopoulos experimenterade med ananas på pizza. Resultatet blev en kombination som än i dag delar pizzaälskare världen över i två läger. Vad tycker du om ananas på pizzan?

Hur pizzan erövrade Italien

Det kanske mest oväntade i pizzans historia är att det var USA som hjälpte pizzan att få sitt nationella genombrott i Italien.

Efter andra världskriget var stora delar av Italien hårt drabbade av brist på råvaror. Samtidigt började amerikanska turister resa till landet för att uppleva dess kultur och mat. Många blev förvånade när de upptäckte att pizzerior var ovanliga utanför Neapel.

Turisternas efterfrågan bidrog till att förändra synen på pizzan. Under 1960- och 1970-talen spreds pizzerior över hela Italien, och det som tidigare hade betraktats som lokal fattigmansmat blev en nationell stolthet

Tradition möter innovation

I takt med att pizzan blev allt mer global uppstod också en vilja att bevara de traditionella metoderna. Därför grundades Associazione Verace Pizza Napoletana (AVPN) på 1990-talet. Organisationen arbetar för att skydda den klassiska neapolitanska pizzan och har fastställt regler för bland annat ingredienser, deg, jäsning och bakning.

Samtidigt fortsätter pizzan att utvecklas. Kanske är det just förmågan att anpassa sig som gjort den så framgångsrik. Från enkla gatukök i Neapel till gourmetrestauranger, food trucks och hemmakök världen över har pizzan visat att den kan vara nästan vad som helst, utan att förlora sin identitet.