Bondebloggen

Högdräktiga kvigor

140710
Efter förmiddagskaffet gick jag för att hämta hem några sinkor och kvigor som snart ska kalva. De var snälla och sällskapliga och kom så fort jag ropade. Sedan följde de efter mig hela vägen hem till gården. Nu ska de få lite extra foder att äta utöver betesgräset, de behöver mer näring nu när de är högdräktiga. Så tjocka som de är så kommer nog kalvarna ut snart!

3 Kommentarer

Torbjörn Tenfält  •  Jul 17, 2014 13:14
Det var roligt att höra! Jo, jag har fortsatt spela, men numera lite mer sporadiskt. Det är det där att man måste öva också… -: ) Men nu har jag ju fått inspiration att bli flitigare igen! Hälsningar Torbjörn
Inger Sundberg  •  Jul 13, 2014 17:57
Hej Torbjörn! Åh vad roligt att läsa det du skriver! Jag blev jätteglad över din kommentar. Många fina minnen dök upp och jag ska genast berätta för syrran. Hoppas du spelar fortfarande! Hör gärna av dig om du vill senare. Trevlig sommar! Hälsningar Inger;
Torbjörn Tenfält  •  Jul 10, 2014 15:49
Hej Inger, Jag är journalist och skriver bland annat om jordbruksfrågor. Jobbar som frilans för olika tidningar och ägnar en hel del tid åt research för att hålla mig uppdaterad och hitta uppslag till artiklar. Ett bra sätt är att läsa bloggar och på den vägen hamnade jag i våras på Arlas bondeblogg. Det var väldigt roligt att läsa några av dina och dina kollegers rapporter om vardagssysslorna i lantbruket. Nu gick jag in på bloggen igen då jag funderar över artikeluppslag inför hösten. Läste ditt inlägg med rubriken Sågspånsdoft och blev alldeles varm i själen, eftersom jag en bit in i texten förstod att du måste vara Jonas dotter. Jag spelade med honom några år i början av 90-talet. Vid några tillfällen repade vi i er sommarstuga, i Tyresö har jag för mig att den låg. Det var roligt med din beskrivning av hydraulpumparna och hans uppfinningar, och jag minns att han hade flera finurliga lösningar för både sin gitarr och förstärkare. Jag var en generation yngre än de övriga i gänget, men det var inget man tänkte på. Åldersgränserna suddades ut och när vi med blåsinstrumenten kastade oss ut i mer eller mindre genomtänkta solon var Jonas mjuka rytmiska spel ett fint stöd. Han brukade ge mig en uppmuntrande blick om det gick bra, och en lika uppmuntrande blick om jag höll på att haverera och behövde hans stöd för hitta rätt i harmoniväxlingarna igen. Jag tyckte väldigt mycket om Jonas, han var alltid vänlig och hade glimten i ögat. Och han spelade fantastisk jazzgitarr. När jag besökte bondebloggen i våras samlade jag information om dovhjort och vildsvin, som jag förstår ställer till en del trubbel för er lantbrukare (i alla fall vildsvinen), och hamnade då på ett inlägg med länk till din systers kennel (vilka jättefina hundar!). Henne hejade jag på en gång när hon följde med Jonas till Thorildsplans gymnasium där vi under en period repade i aulan. Vad kul att ni båda två har ett så stort djurintresse. Ha en trevlig sommar, kanske kommer jag på något artikeluppslag om jordbruk, vildsvin eller hundar - : ) Då hör jag av mig! Hälsningar Torbjörn Tenfält