Bondebloggen

Vilken pärs!

Åh vad jag var ledsen när jag gick till ladugården på kvällen för att bädda åt korna. Jag såg framför mig hur jag skulle måsta avliva min fina ko nästa morgon om hon inte ställt sig upp.  Men dröm om min glädje då jag kommer in i ladugården och får se henne stå upp och äta med en aptit utan like! Det lönar sig att var uthållig och pyssla mycket med dem när de är sjuka! Hon kommer säkerligen inte att ge så mycket mjölk under resten av den här laktationen men hon skulle ändå snart gå i sin. Då får hon vila upp sig ett par månader innan nästa kalv. Vad glad Annika blev när jag sms:ade henne och berättade att hon ställt sig upp. Jag tog några kort med mobilen, de blev lite suddiga, men vad gör väl det när kon blev frisk igen!