Via England kom tysken Fredrik Benzinger till Sverige och blev en ledande mjölkman. Hans liv var innehållsrikt och omväxlande. Han utsågs till Mjölkcentralens förste vd, utnämndes till konsul för Chile och ägde efter pensionen en av Sveriges finaste frimärkssamlingar.
Med sin internationella karriär var Fredrik Benzinger typisk för många av de affärsmän som verkade under industrialismens genombrott på 1800-talet. Han var född 1868 i Reutlingen i södra Tyskland, gjorde affärer i England och kom så småningom till Sverige. Här blev han ett av mejerinäringens stora namn under decennierna kring förra sekelskiftet. Hans intresse för omvärlden tog sig också uttryck i att han var filatelist. Intresset hade vuxit fram redan under pojkåren, men det var vilande under de mest intensiva arbetsåren för att åter vakna till liv under 1920-talet.
Framgången i England blev tämligen kortlivad. Där anlitades Benzinger av dåvarande vd:n för Stockholms Mjölkförsäljnings AB, Hildemar Albin Lidholm, som under 1890-talet startade och drev bolaget The Magnet Dairy Co Ltd i orten Hull på Englands nordöstra kust. Tillsammans med Lidholm och engelska intressenter ägde Benzinger mejeriet, som uteslutande fick sin grädde från Sverige. Men de långa gräddtransporterna blev snart ett problem och engelsmännen köpte upp svenskarnas aktier.
Kanske uppmuntrad av mejeripionjären H A Lidholm flyttade han 1896 till Sverige. Bara något år senare blev han Lidholms svärson genom giftermål med dennes dotter Elsa. Den nygifte Benzinger påbörjade en tillvaro som lantbrukare i Stockholms utkanter, men höll kontakten med mejerihandeln. Bland annat valdes han in i styrelsen för Mjölkbolaget, som Stockholms Mjölkförsäljnings AB också kallades.
År 1905 blev vd-posten i Mjölkbolaget ledig. H A Lidholm hade avgått redan 1896 och därefter hade Dick Östberg skött företaget. När denne slutade för att koncentrera sig på politiken var Fredrik Benzinger en naturlig efterträdare, med sitt kunnande och sitt ingifta släktskap med Lidholm. Benzinger hade ett genuint intresse för mejerinäringen, som tillsammans med hans stora arbetskapacitet och strategiska talang gjorde att han fick axla åtskilligt med ansvar.
Under några år drev han framgångsrikt Mjölkbolaget och blev så småningom huvudägare i företaget. Men vid den här tiden utvecklades mjölkhandeln i Stockholm snabbt. Efter att handeln länge varit oreglerad med stora hygieniska problem som följd ville stadens representanter organisera den bättre. Viktigt var också att den snabbt växande huvudstaden verkligen försågs med all den mjölk som behövdes.
Fredrik Benzingers företag var stadens största mjölkhandelsbolag vid den här tiden och skulle – enligt representanter för den av staden år 1912 tillsatta mjölkhandelskommittén – passa bra som utgångspunkt för ett producentkooperativt företag i Stockholm. Benzinger, som såg fördelarna med en ordnad mjölkhandel, accepterade förslaget.
Samma år, 1912, utnämndes den fortfarande internationellt orienterade Fredrik Benzinger till Chiles konsul i Sverige, och det dröjde inte länge innan han gick under namnet ”konsul Benzinger” även i mjölksammanhang.
Arbetet med att bilda ett producentkooperativt företag mynnade 1915 ut i grundandet av Lantmännens Mjölkförsäljningsförening, i folkmun kallad Mjölkcentralen (MC). Fredrik Benzinger utsågs till det nya företagets förste vd. Den lyckade planeringen och upplägget inför affären var till stor del hans förtjänst, och MC blev hans skötebarn de följande 20 åren. Hans son Kurt Benzinger (som ju var H A Lidholms barnbarn) kom också att arbeta på MC, bland annat som vice vd.
Fredrik Benzingers kanske främsta styrka var hans förmåga att ena stridande viljor och få dem att arbeta tillsammans, med resultatet att det kooperativa MC stadigt växte. För det krävdes insikter i psykologi liksom förmåga att se de stora linjerna i företagsutvecklingen. Benzinger hade båda egenskaperna.
Som chef kunde han vara auktoritär men var samtidigt uppmärksam på personalens behov. Med sin internationella bakgrund framstod han också som en gentleman, alltid välklädd och ständigt beredd att lyfta på hatten för damerna.
Efter ett halvsekel i branschen lämnade Fredrik Benzinger 1936 över rodret till Carl Utterström. Tjänsten som konsul hade han avträtt 1929 så efter pensioneringen kunde Benzinger bli filatelist på heltid – bortsett från de tillfällen han samlade gamla kollegor från MC omkring sig under opretentiösa former.
Benzinger kom att utvecklas till en framstående filatelist med omfattande samlingar. Han skänkte 1952 två stora studiesamlingar till Postmuseum i Stockholm, varav en innehöll förslagsgravyrer och provtryck till frimärken med Oscar II:s bild. Året därpå avled han, 84 år gammal. Det märkvärdigaste från Fredrik Benzingers donationer återfinns idag i Postmuseums svenska huvudsamling.
Skriven av Lisa Qviberg, arkivarie och skribent