Grandiosa jubelfester

”Vi hava föreställt oss, att det värdigaste och lämpligaste sättet att fira detta tioårsminne vore att i tryck utgiva en kort översikt över föreningens tillkomst och hittillsvarande verksamhet.”

Citatet är hämtat ur en jubileumsskrift från Lantmännens Mjölkförsäljningsförening u.p.a. år 1925 och är ett bra exempel på hur mejerierna under 1900-talet använde sina jubileer för att befästa sin roll som viktiga samhällsaktörer, såväl utåt som inåt. Uttalandets avsändare, ”föreningens ledande män”, ser man blicka ner från sida ett, samtliga med mustasch och titlar som friherre, hovstallmästare eller konsul.

Tjugo år senare hade Mjölkcentralen vuxit kraftigt. Naturligtvis författades åter en skrift om dess historia, men framförallt ställdes det till med fest. Jubileumsfirandet hölls den 2 juli 1945 och inleddes i Stockholms stadshus, dit 1200 personer, anställda och andra inbjudna, slutit upp.

Medalj och sång av Jussi Björling

För att tacka personalen förlänades alla som varit anställda i företaget minst 25 år en Pro Patria-medalj, totalt 398 stycken. Det uppfördes ett nyskrivet krönikespel, ”Land och stad”, och sedan var det dags för crescendot: självaste Jussi Björling. ”De nordiska fanorna böljade, det doftade högsommar av björkarna och nationalsångerna sjöngs så det dallrade under valven”, rapporterade en imponerad DN-reporter följande dag. (1)

Men därmed var firandet inte slut. För dem som hade turen att bli inbjudna hölls en stor smokingmiddag på Hasselbacken samma kväll. (2)

Tio år senare var mycket sig likt. Platsen var åter stadshuset, dekorerat med svenska flaggor, MC:s emblem och blommor. MC- kören sjöng och hederstecken utdelades till alla som varit anställda minst 25 år: 486 stycken. Denna gång var det dock inte Pro Patria-medaljer, utan betydligt billigare egentillverkade MC-nålar i guld. Istället ansågs att de anställda hade större glädje av pengarna som medaljerna annars hade kostat. Alla som jobbat minst fem år fick därför tio kr per tjänsteår i gratifikation. För montören Emil Karlsson i Linköping blev det en hyfsad slant; han hade jobbat i 48 år.

1955 gjorde man heller ingen uppdelning, utan samtliga närvarande, cirka 900 personer, stannade kvar och åt middag i Gyllene Salen. (3) Bland inbjudna gäster märktes politiker och framstående personer inom lantbruksnäringen. Även ett 30-tal journalister var inbjudna, vilket resulterade i mycket publicitet.

Med anledning av jubileet hade man spelat in en film om Mjölkcentralen, som visades under kvällen. Under kvällens lopp sjöng Margaretha Kjellberg Taubevisor och efter maten var det ”lättare musikalisk underhållning” i form av Strauss, Bellman och Jules Sylvain. Bertil Perrolf från Radiotjänst var konferencier.

Nya tider på 60-talet

När nästa jubileum inföll var det redan 1960-tal, en brytningstid. Denna gång åkte inte anställda från hela landet till huvudstaden, utan man firade på respektive verksamhetsort. Huvudkontorets jubileumsfest skedde dock som vanligt i Stockholms stadshus, dekorerat med en MC-kossa och med Lennart Hyland på scenen. 480 anställda belönades, men nu med armbandsur istället för hederstecken.

När vi sedan kommer fram till 1975, då Mjölkcentralen precis bytt namn till Arla, råder en helt annan tidsanda. I årsredovisningen sägs att man inte önskar uppmärksamma jubileet, utan ”i stället fortsätter att se framåt”. Från att tidigare ha varit ett bevis på framgång och kraft uppfattas nu den egna historien som en belastning. I det läget är det inte tal om att arrangera stora jubileumsceremonier med inbjudna gäster och press, men en liten fest på Solliden på Skansen blev det i alla fall.

1990 avhölls det sista jubileet, då Arla firade sin 75-årsdag i anslutning till årsstämman. Firandet ägde rum den 8 februari på Berns, och representanter från ett 50-tal företag uppvaktade Arla med gåvor i form av tavlor, tenntallrikar, äkta mattor och blommor i mängd. Till och med en dalahäst fanns bland presenterna.

I jubileumsprogrammet ingick ett framtidsseminarium, där vice vd Åke Modig talade om Arlas framtida marknader, professor Jan Wersäll om att kolesterol är överskattat som hälsorisk och Tetra Paks vd Bertil Hagman om ökad internationalisering. Till supén fick deltagarna uppleva revygruppen På Hårets nyårsrevy. (4) Tiden hade förändrats mycket sedan de mustaschprydda friherrarna sökte ”det värdigaste och lämpligaste sättet att fira” sitt tioårsjubileum.

Fotnot:

1. En Pro Patria-medalj är en medalj med kungens bild som får bäras offentligt och därmed liknar officiella ordnar och medaljer. De utfärdas officiellt av sällskapet Pro Patria och finns i silver eller guld och olika storlekar. De skilda varianterna förlänas efter vissa krav, t.ex. 25 års skickligt arbete på samma arbetsplats. Det är dock arbetsgivare som bekostar medaljen och begär att en anställd ska förlänas den. Medaljerna var mycket vanligt förekommande och blev näringslivets motsvarighet till offentliga medaljer för lång och trogen tjänst. Nästan lika vanliga var de snarlika medaljerna från Kungliga Patriotiska Sällskapet. Medaljerna kom sedermera att nästan helt ersättas av först guldklockor och sedermera konstföremål eller andra presenter, även om medaljerna fortfarande existerar.
2. Menyn bestod av: delikatessmörgås med tartelett, champinjonsoppa, helkokt kall lax parisienne med majonnäs och gurka, samt glass med varm chokladsås och ”dessertkakor”. Till detta dracks ”vitt ungerskt vin” av ospecificerat märke, respektive fine pale sherry. Inte så illa med tanke på att det ännu var kris- och ransoneringstider.
3. Förrätten bestod av: ”Specialsmörgås”: en landgång med ”delikatessill på potatis, rimmad lax, skinka samt ädelost”. Därtill dracks öl och en femma brännvin, alternativt vermouth eller juice. Som huvudrätt intog man Oxfilé Polignac d.v.s. helstekt oxfilé på en bädd av råstekt potatis överhällt med stuvade färska championer. Anrättningen nedsköljdes med Chateau La Tour de Mons, men bara en kvarts flaska per person. Som dessert avnjöts Glacetårta Stadshuset med sherry. Det hela avslutades med kaffe, Grönstedts eller ”svensk likör” och ”tobaksvaror”. Kuvertkostnaden för Mjölkcentralen var 31 kr. Det motsvarar 380 kr i dagens penningvärde.
4. Förrätten bestod av nykokt Mainehummer med körvel och saffranssås, och till det serverades smörkavlat sesambröd. Till huvudrätt bjöds smördegsinbakat fasanbröst med murklor i portvinsås, och till dessert Berns galaglass samt kaffe och avec. På vinlistan stod Henric Åkesson med Schloss Boosenbourg som alkoholfritt alternativ till förrätten, Chablis 1988 till huvudrätten med Weisslack som alkoholfritt alternativ, och till desserten Tokajo Aszu 3 Puttonos alternativt Ecusson. Avecen bestod av punsch, Drambuie eller Monopol. Som ett tidens tecken fanns alltså alkoholfria alternativ på vinlistan.

Skriven av Edward Blom, arkivarie och skribent