Korna
Det är viktigt att korna mår bra. De är ju både bondens arbetskamrater och viktigaste producenter. När korna mår bra blir mjölken bra och det har betydelse för gårdens ekonomi.
Kor är flockdjur och gillar att vara tillsammans i hagen och ladugården. Ofta består en flock kor av mammor, systrar och döttrar och en av korna, oftast den största och starkaste, är ledarko.
Även om korna inte sover så mycket ägnar de en stor del av sin tid åt att vila och idissla maten – du kanske har sett hur de ligger och tuggar i hagen. Idisslandet är ett sätt för kon att bearbeta det svårsmälta gräset. När kon idisslar omvandlar hon gräset till mjölk!
Kor som mår bra
Kor är vanedjur som känner sig trygga med samma rutiner för mat och mjölkning varje dag. I ladugården ska det vara en lagom temperatur så att de varken blir för varma eller kalla. På varma sommardagar när korna går ute behöver de ha tillgång till skugga. Det är också viktigt att korna har en mjuk och torr plats att ligga på när de idisslar.
För varje liter mjölk en mjölkko producerar behöver hon dricka minst tre liter vatten. Bäst gillar kor att dricka ur stora kar som har en vattenspegel och vattnet ska förstås vara rent och friskt. En ko dricker cirka 150 liter vatten på en dag. Eftersom vi har gott om vatten i Sverige och det behövs mycket vatten, både till djuren och till odlingarna, passar det bra att ha mjölkkor här.
Livet i ladugården
I de flesta moderna mjölkgårdar går djuren fritt i stall. Där får kon själv avgöra när det är dags att bli mjölkad genom att gå fram till mjölkroboten. Varje ko har en sändare som gör att mjölkroboten kan avläsa vilken ko det är som ska mjölkas. Utifrån det utfordras kon under mjölkningen med exakt den mängd kraftfoder som just hon behöver. Informationen hjälper också bonden att upptäcka om en ko avviker från sitt vanliga beteende. När mjölkningen är klar väljer kon själv om hon vill stanna inne eller, under april-oktober, gå ut i hagen.
Kons fyra magar
När kon äter river hon av gräset med sina hårda läppar. Och precis som alla andra oxdjur har kon inga tänder i överkäken utan istället en hård valk. Gräset sväljs i princip otuggat och bearbetas inledningsvis i den första magen, våmmen, där särskilda bakterier finns, och flyttas därefter till nätmagen. I nätmagen sker en jäsningsprocess och när den är klar stöts gräset upp i munnen igen. Kon börjar tugga, idissla, för att så småningom svälja en andra gång, till bladmagen där gräset blandas med vatten. Slutligen hamnar födan i löpmagen, den ”vanliga” magsäcken. Det kan ta upp till fyra dagar innan kon har bearbetat färdigt gräset.
Kon idisslar 10-12 timmar per dygn och då vill hon helst ligga ner. Det ska vara mjukt, rent och torrt där kon ligger. Därför strör bonden halm, sågspån eller torv på liggplatsen.
Svenska kor betar gräs utomhus på sommaren och på vintern får de torkat eller konserverat gräs (ensilage). Dessutom får de kraftfoder av spannmål, proteinrika grödor, fett och mineraler.
Friska kor
I Sverige betar korna ute på sommaren eftersom vi har gott om hagar och bra vatten. Det gör att vi generellt har friska djur. Om en ko blir sjuk så får hon medicin. Inga djur får antibiotika i förebyggande syfte, men om det behövs skriver en veterinär ut antibiotika. Mjölk från en ko som får antibiotika kasseras på gården tills det inte finns några rester av antibiotika kvar i den. Mjölken kontrolleras både på gården och när den kommer in till mejeriet.