Rosetta – kometjägaren

  • Hälsa i rymden
  • The Big Bang
  • Rosetta
  • Astronauters vardag
  • Efter en nästan tio års resa genom solsystemet kom den europeiska rymdsonden Rosetta fram vid kometen Churyumov-Gerasimenko. De är den första rymdsond någonsin som ska försöka lägga sig i omloppsbana runt en komet och sätta en landare på dess frusna kärna.

    Ombord fanns flera svenska instrument som ska vara med och öppna dörren till vårt solsystems barndom. I över tio år färdades sonden Rosetta genom vårt solsystem i jakten på kometen Churyumov-Gerasimenko. På sin resa har Rosetta tillryggalagt flera hundra miljoner mil, fullbordat fyra varv runt solen, och strukit nära förbi planeten Mars och flera asteroider.

    Dags för väckarklocka

    Sedan sommaren 2011 befann sig Rosetta så långt ut från solen att dess solpaneler inte kunnat försörja alla system ombord med el. För att spara energi försattes sonden i dvala. Under två och ett halvt år svävade den fram strax innanför Jupiters bana, utan någon som helst kontakt med jorden. Det enda som var igång var ett system som hindrar sondens vitala funktioner från att frysa - och en inbyggd väckarklocka. 2014 väckte man sonden igen och den började närma sig kometen.

    Kan förklara solsystemet

    Att komma riktigt nära en komet och analysera dess utseende och innehåll har länge legat högt upp på rymdforskarnas önskelista. Förutom att öka förståelsen för kometer i allmänhet, är förhoppningen att det även ska bidra med mer information om hur vårt solsystem en gång kom till. Kanske kan det också ta experterna närmare svar på existentiella frågor, som hur allt det vatten och de biologisk byggstenar som banade väg för livet på jorden en gång kom hit.

    Kometens tre delar

    En komet består av tre delar: Den djupfrysta kärnan, som kan vara allt från några hundra meter till flera tiotals kilometer i diameter. Runt kärnan finns koman, det enorma, atmosfärslika moln av gas och stoft som strömmar ut ur kärnan när kometen kommer nära solen i sin bana. Och så slutligen den berömda svansen, som egentligen är två. Dels en svans som består av gas och stoft i kometens kölvatten, dels en jonsvans som utgörs av laddade partiklar, och som ständig pekar bort från solen på grund av solvinden.

    Först med att försöka landa

    Under vistelsen vid kometen var det mycket som hanns med. Rosettas kameror tog tusentals bilder för att kartlägga hur kometen ser ut och hur den rör sig i sin bana. De första närbilderna kunde skickas till jorden i augusti 2014.

    Sedan var det dags för expeditionens höjdpunkt: Med på Rosetta fanns den hundra kilo tunga landaren Philae, som sattes ner på kometkärnan i november 2014. Med hjälp av den kunde man studera kometen på mycket nära håll och ta provtagningar.

    I september 2016 avslutade man uppdraget genom att avsiktligt krascha Rosetta in i kometen.

     

    Svenska uppfinningar på Rosetta

    ICA - Jonspektrometern från Kiruna

    De svenska instrumenten är alla placerade ombord på modersonden Rosetta. På ett hörn sitter ICA – Ion Composition Analyzer, en jonspektrometer som designats för att analysera flödet av laddade (joniserade) partiklar i rymden. Med hjälp av det kan man bland annat studera rymdväderfenomen som solvinden, och kometvinden, när laddade partiklar pyser ut ur kometens kärna.

    Langmuirproberna

    En rymdväderstation från Uppsala - Det andra svenska instrumentet ombord på Rosetta, kallat LAP, använder sig av två så kallade langmuirprober. De utgör tillsammans vad man skulle kunna likna vid en vanlig väderstation, fast för rymdbruk. Precis som en väderstation på jorden kan de svenska langmuirproberna mäta tryck, temperatur och vindhastighet. Trots att rymden tros bestå mest av vakuum så är den nämligen inte helt tom.

    Svensk parabol

    Det är inte bara på forskningssidan som det finns svenska delar på Rosetta. Till exempel har ett svenskt företag tillverkat en av de viktigaste delarna ombord: Den stora parabolantennen som används för all kommunikation med jorden.