Här är rätt svar!
I naturen hänger allt ihop. Många fåglar är beroende av insekter för att överleva. De äter larver, flugor, myggor och spindlar, och matar sina fågelungar med dem. I öppna marker – där kor och andra djur betar – trivs insekterna och då hittar fåglarna gott om mat. Hur många fåglar lyckades du känna igen?
1.Gröngöling
Gröngölingen är en hackspett som älskar att äta myror, helst stora. Med sin långa (hullingförsedda) tunga slurpar den upp dem från marken. I öppna betesmarker hittar den gott om mat på sommaren och på vintern kan den göra hål i myrstackar för att bli mätt. Gröngölingens näbb är ganska svag, så för att hacka ut sitt bo behöver den hitta träd som är sjuka eller döda. För att inte få ont i huvudet av hackandet har den stötdämpare i hjärnan. Om en människa kallas gröngöling betyder det ungefär ”nybörjare”.
2. Blåmes
Det händer att blåmesen blandas ihop med talgoxen, men blåmesen är mindre och känns igen på sin tydliga blå hjässa. På vintern kommer den gärna till fågelbord för att kalasa på oljerika frön och talg. På sommaren äter den mest insekter. Blåmesens superkraft är att den kan hålla sig fast vid de yttersta bladen och grenarna på ett träd och hänga upp och ner när den letar efter mat. Blåmesen bygger bo i alla typer av håligheter, som hål i träd, holkar och rör. Om du bygger en holk till en blåmes ska hålet ha en diameter av cirka 28 mm. Ordet mes kan också betyda ”fegis” och en sorts ”ryggsäck”.
3. Stare
Staren kan göra många olika surrande, gnisslande och visslande läten. Den kan även härma andra fåglars sång och ljud från människor och maskiner. Staren är beroende av betesmarker där den kan spatsera omkring och leta efter maskar och insekter. Det går inte jättebra för stararna (de är hotade) eftersom det finns färre betesmarker nu än tidigare. Om du ser en fågel som liknar staren, men som hoppar jämfota fram, så är det troligen en koltrast.
4. Hämpling
Hämplingarna är sociala fåglar som kan sätta bo nära varandra och leta mat tillsammans, gärna i naturbetesmarker och trädgårdar. Båda föräldrarna hjälps åt att mata ungarna med frö från gräs och ogräs. Under en sommar får de ofta två kullar. Frö från gula rapsfält är särskilt näringsrik barnmat. Namnet hämpling kommer av att den gärna äter oljerika frön från örtväxten hampa.
5. Ängspiplärka
Ängspiplärkan är en liten gråbeige fågel som man lättast hittar när man hör dess tydliga pipläte. För några år sedan var ängspiplärkan rödlistad, alltså hotad, men nu finns det lyckligtvis fler av den igen. Hur det kommer sig vet man inte riktigt. Det man vet är att ängspiplärkan trivs i betesmarker, fuktiga gräsmarker och på myrar. Fågeln skulle egentligen kunna heta fjällpiplärka, för den häckar gärna i fjälltrakterna.
6. Entita
Entitan är rödlistad (nära hotad), och har det lite jobbigt. Unga fåglar stannar gärna i närheten där de är födda, för de är rädda att flyga över stora öppna landskap och är beroende av träd och dungar att mellanlanda i. Entitan bor gärna i hål i träd, men den slåss om boplatserna med blåmesen som oftast vinner. För att hjälpa entitan kan man sätta upp holkar med litet hål (26-28 mm i diameter).
7. Storspov
Storspoven är ganska lätt att känna igen på den långa böjda näbben och de långa benen, om man har tur att se den. Det går nämligen mycket dåligt för storspoven som i dag är stark hotad. Storspoven är Europas största vadarfågel. Den kan ha en meter mellan vingspetsarna och den letar ofta efter maskar i åkrar och krabbor i mjuka lerbottnar. Redan vid midsommar flyttar honorna söderut och låter papporna ta hand om ungarna. Mitt i juli kommer papporna efter och i augusti flyttar även ungfåglarna till varmare länder. Den äldsta storspoven man känner till blev 31 år.
8. Svartvit flugsnappare
Livet för den svartvita flugsnapparen verkar hårt och den är i dag rödlistad (nära hotad). De aggressiva hanarna slåss med andra hanar om bra ställen att bo på och det händer att flugsnappare dödas i strider med talgoxar. Om hanen väl hittar ett bo och en hona, drar han gärna vidare och parar sig med en ny hona. När hon börjar lägga ägg går han tillbaka till den första honan och matar henne medan hon ruvar äggen. Fru nummer två får då klara sig själv. Namnet kommer av att fågeln fångar (snappar) insekter i luften. Sen slår den bytet mot något hårt tills ben och tentakler bryts av. Hjälp gärna flugsnapparna med en holk som ska ha ett hål om 32 mm i diameter.
9. Jorduggla
Jordugglans bo är en ganska oskyddad grop i marken. Honan kamouflerar (gömmer) sig bäst hon kan med sina fjädrar när hon ruvar äggen. Till skillnad från andra ugglor är jordugglan mer vaken på dagen. I skymningen och på morgonen jagar den framför allt små gnagare som sork, men den kan också fånga andra smådjur, fåglar och deras ungar. När det finns gott om gnagare föds det fler jordugglor.
10. Buskskvätta
I Sverige är buskskvättan rödlistad (nära hotad) och man hittar den framförallt i södra och mellersta landet i närheten av jordbruk. I andra länder har den försvunnit där jordbruket har industrialiserats hårt. Buskskvättan bygger sina bon i ängsmarker, dikesrenar och öppna myrar. Därför hotas den när jordbrukslandskapet förändras och myrar växer igen. Redan i augusti flyger den söderut för att övervintra i Afrika söder om Sahara
Rätt svar om insekter och småkryp
Illustratör: Emily Ryan
Antal arter: 17
Nyckelpiga
”Hungrig som en nyckelpiga” skulle kunna vara ett uttryck. En nykläckt nyckelpigelarv börjar genast äta och en vuxen nyckelpiga kan proppa i sig 40 bladlöss om dagen. Nyckelpigorna skyddar sig mot sina fiender genom att smaka illa, och de signalerar detta med sina starka färger.
Vårtbitare
Vårtbitare, gräshoppor och syrsor tillhör alla familjen rätvingar. Deras närmaste släktingar är tvestjärtar och kackerlackor. När vårtbitaren kläcks ur ägget kallas den nymf eller larv och när den växer ömsar den hud flera gånger tills den når sin fulla storlek. Rätvingarna är sjungande insekter som den med bra hörsel kan njuta av.
Vårtbitarna fick sitt namn av Carl von Linné eftersom han såg att gotlänningar använde gröna vårtbitare för att ta bort vårtor.
Citronfjäril
Citronfjärilen är ett säkert vårtecken. Tidigt på våren kan man se dem leta nektar på tussilago och videkvistar. På sommaren är den allätare i blomrika miljöer som klövervallar och betesmarker, trädgårdar och vägkanter. Men när den ska lägga sina ägg är det bara knoppar av buskträden brakved och getapel som gäller, för det är det enda som larverna äter.
Mygga
Myggor har mycket bra luktsinne och kan känna doften av en människa på 20 meters håll. Bäst gillar de doften av andedräkt och svett. Myggor som vill suga blod kan vara jobbiga för människor och djur, men de är samtidigt viktig föda för många andra arter, till exempel fåglar. Det är bara mygghonor som suger blod. Hanarna lever på nektar och andra växtsafter.
Bi
Biet är en mästerpollinatör. Utan binas tjänster skulle det inte bli särskilt mycket frukt. Och ingen honung heller. För att få ihop ett kilo honung krävs det 60 000 flygturer in och ut ur bikupan. Binas arbete är jätteviktigt. Mer än två tredjedelar av världens viktigaste matgrödor är beroende av pollinatörer, resten pollinerar sig själva eller med hjälp av vinden.
Blomkrabbspindel
Den här lilla spindelns superkraft är att den kan byta färg beroende på vilken blomma den sitter på, men det tar ett dygn. Blomkrabbspindeln bygger inget nät utan fångar sina byten genom att kasta sig på dem och ge dem ett förlamande gift. Namnet kommer av att den liknar en krabba och den kan gå i sidled precis som krabbor gör.
Myra
Det finns många olika myrarter i Sverige. Den största är hästmyran som kan bli nästan 2 cm lång. Stackmyror (kallas även skogsmyror) är vanliga och betydligt mindre. I en stack kan det bo upp till en halv miljon myror. De flesta stackmyror äter bladlussocker (som de mjölkar bladlössen på) och andra insekters larver. De släpar hem bytet och matar sina egna larver och andra myror i stacken med maten.
Gråsugga
Gråsuggan är ett kräftdjur som har anpassat sig till att leva på land, men den andas fortfarande med gälar och är beroende av fukt för att få syre. Till favoritmaten hör vissna löv och gamla stubbar. Gråsuggorna gör ett jättejobb när de tuggar och finfördelar växterna så att det blir till näring i jorden.
Sädesärla
Fågeln har fått sitt namn av att den gillar att äta sädeskorn på nyplöjda åkrar. Sädesärlan gillar även spindlar, skalbaggar och larver, och fångar sina byten springande eller genom korta flygattacker. Den hänger gärna efter betande kor och kan då fånga insekter som korna skrämmer upp.
Tordyvel
Tordyveln är en stor skalbagge som äter bajs, gärna från betande djur. Den bygger också bo i bajs och föder sina barn där. När bajset passerar genom tordyveln frigörs näringsämnen som är viktiga för växter i närheten.
Daggmask
Daggmaskarna är jordbrukarens bästa vänner. Deras många gångar i jorden ger växternas rötter luft och för ner vatten i marken. Dessutom blir det växtnäring av det som passerar genom maskarnas mage och tarm. Maskar som kommer ovan jord riskerar att bli fågelmat. Själva äter de helst växtrester.
Noshornsbagge
Noshornsbaggen är en stor och ståtlig skalbagge som har ett horn på huvudet som påminner om noshörningars horn. Honan har i stället en knöl. Hanarna kan bli upp till 4 cm och honorna nästan lika långa. Precis som tordyveln lever de främst i gödselstackar och komposter.
Fältsork
Fältsorken trivs i torr ängsmark och betad mark. Den gräver gångar och bygger bon med flera olika in- och utgångar och olika rum. Till exempel har den förråd för mat (som gräs, klöver och rötter) och ett separat rum för toalettbesök.
Nässelfjärilslarv
Det är inte svårt att räkna ut vad en nässelfjärilslarv äter. Brännässlor, helt enkelt. En nässelfjärilshona lägger sina ägg i högar på undersidan av brännässlans blad. När larverna kläcks har de nära till maten.
Humla
Humlan är liksom biet en superpollinatör. Pollen fastnar i den bulliga pälsen och samlas sedan upp i så kallade pollenbyxor på humlans ben. Favoritmaten är rödklövernektar som humlan suger upp med sin snabel. Kryddväxter är också en favorit, till exempel timjan, mynta och salvia.
Geting
Getingar är rovdjur som fångar insektslarver som de matar sina egna larver med. Framför allt gillar getingar kött och socker. Rå fisk är en annan favorit som de kan känna lukten av på långt håll. Även om getingar kan vara besvärliga för människor gör de nytta i naturen. De vuxna getingarna dricker gärna nektar från blommor och samtidigt hjälper de till med pollineringen.
Amiralfjäril
Flyttfåglar är ju välbekant, men visste du att amiralfjärilen övervintrar vid Medelhavet och flyger upp till norra Europa på sommaren? Här lägger den ägg som blir larver och framåt hösten är det nästa generations fjärilar som flyger ner mot varmare breddgrader för att klara vintern.
