Från mjölkarrende till stormejeri

En av Mjölkcentralens största konkurrenter inom mjölkdistributionen i Stockholm var det privatägda mejeriaktiebolaget NEN. Sitt namn fick företaget av Nils Erhard (N.E.) Nilsson, som också räknas som dess grundare. Men egentligen var det N.E:s far som startade det som skulle bli en av huvudstadens större mjölkdistributörer.

N.E. föddes 1877 i Landeryds socken i Östergötlands län, där fadern Nils Johan Nilsson arrenderade ett jordbruk. Men bistra tider med missväxtår tvingade familjen att lämna jordbruket. De flyttade 1879 till Botkyrka i Stockholms län, där Nils Johan övertog ett par mjölkarrenden. Han införskaffade hästar och körde själv mjölken den 2 ½ mil långa vägen in till Stockholm för försäljning, vardag som helg.

För att vidga rörelsen öppnade familjen en mjölkbutik på Mäster Samuelsgatan, där de även bosatte sig. N.E. och hans syskon gick i skolan, men hjälpte till med både butiken och de fortsatta kundleveranserna. Affärerna gick till en början bra, men minuthandelspriset på mjölken i Stockholm sjönk drastiskt under 1880-talet. Nils Johan tog detta mycket hårt och begick självmord 1887.

Företagsam ung man

Nils Johans änka Lovisa Matilda fortsatte rörelsen och lyckades hålla den flytande genom krisen. Mjölkpriserna reglerades så småningom, och barnen var gamla nog att hjälpa till i större utsträckning. N.E. var en företagsam ung man som med tiden fick allt större ansvar för butiken, inte bara försäljningen, utan även kontakterna med inspektorer och förvaltare, även om någon av dessa anmärkte: ”Finns det ingen vuxen man kan tala med, du är ju bara pojken!” N.E. vann emellertid respekt för sin energi och duglighet och sitt goda affärssinne.

År 1902 överlät modern rörelsen även formellt till den blott 15-årige N.E. för en köpeskilling om 3 000 kronor. Hans ambition var att föra rörelsen framåt, och så småningom kunde han öppna ytterligare butiker. Där sålde han inte bara mjölk, utan även potatis, ost och till och med räkor och sill.

1914 tog han ytterligare ett steg då han övertog Jönninge Mejeri i Stafby socken i Uppland. På den vägen var det sedan. Under 1920- och 30-talen byggde eller övertog han mejerier på flera orter i Uppland. Samtliga landsortsmejerier fick fungera som regleringsmejerier till butikerna i Stockholm.

Centralisering i Stockholm

Vid den här tiden sköttes mjölkdistributionen inom Stockholm av ett stort antal grossistföretag. Det ogillades av mjölkproducenterna som istället verkade för en centralisering. Därav kom det sig att Mellansvenska Mejerisammanslutningarnas Centralförening (MMC), som bildats av mejeriförbunden i mälarlänen, köpte upp alla privata grossistföretag i Stockholm, med undantag av NEN:s Mejeri. Stockholm fick på så sätt endast två mjölkdistributionsföretag – det privatägda NEN och det producentkooperativa MC.

Även när det gällde landsbygden eftersträvades en centralisering och ”sanering” av de många mejerierna. Därför ingick NEN och MC en överenskommelse, där de senare med början den 1 januari 1946 skulle överta NEN:s landsortsmejerier. Fortsättningsvis koncentrerade NEN sin verksamhet till behandlingen och distributionen av mejeriprodukter.

På 1940-talet ombildades NEN:s mejeri till aktiebolag. Orsaken till förändringen var närmast den storlek företaget med tiden nått, men ombildningen innebar ingen direkt förändring i den gamla karaktären av familjeföretag. Företaget fortsatte att ägas av familjen Nilsson, som också satt i ledningen.

Det Nilssonska ägandeskapet kvarstod ända till 1962, då företaget i sin helhet slutligen övertogs av MC.

Skriven av Lisa Qviberg, arkivarie och skribent