Färre mejerier men fler medlemmar

Måndagen den 26 april 1915 konstituerades Lantmännens mjölkförsäljningsförening u.p.a. på hotell Kronprinsen i Stockholm under ordförandeskap av friherre Sigfrid Rålamb. Vid bildandet av den nya föreningen övertogs mejerierna inom Stockholms Mjölkförsäljnings AB, AB Victoria, Firma Henning Johansson, Linköpings Mejeri AB, AB Mälarmejeriet, AB Audumbla och Granhammarsbodarna. Sammanlagt rörde det sig vid övertagandet om 85 mejerier, men senare under året tillkom ytterligare mejerier genom att Eskilstunaortens mejeriförening vid en extra föreningsstämma beslöt att överlåta sin rörelse.

Så vid utgången av 1915 fanns sammanlagt 1.523 medlemmar i föreningen, och i verksamhetsberättelsen kan man läsa att det anmälda koantalet uppgick till 33.585 stycken, vilket motsvarade ett medeltal av 22 kor per medlem.

De närmaste åren, i första världskrigets skugga, präglades av mjölk- och smörbrist. Den 26 februari 1917 trädde en ransonering av mjölk i kraft enligt en ransoneringsplan, som gjorts upp av Stockholms mjölknämnd, och samma år beslutades även om smörransonering. Priset på mjölk höjdes, vilket utlöste den stora dyrtidsdemonstrationen av Stockholms kvinnor den 27 april, där tusentals arbeterskor demonstrerade utanför Mjölkcentralens kontor på Dalagatan.

Brist på flickor

1919 kunde smörrestriktionerna upphävas, och samtidigt slopades prisregleringen på mjölk. Detta år kostade den oskummade mjölken 65 öre litern, medan den skummade mjölken fortfarande kostade 32 öre per liter. Nu uppstod även en brist på flickor, som kunde bära ut mjölken till kunderna, så möjligheten att få mjölken direkt uppburen till hushållen försvann, och flaskmjölken fick i fortsättningen hämtas från butikerna.

1921 stod Mjölkcentralens nya huvudmejeri på Torsgatan klart, och var då den största anläggningen av sitt slag i Europa, och kunde i modernitet konkurrera med USA:s jätteföretag i branschen. Det stora mejeriet hade inretts efter de allra senaste tekniska principerna med långtidspastörisering, och tack vare den stora personalstyrkan om 600 anställda kunde MC snabbt och på bästa sätt distribuera produkterna från de 104 mejerierna och den 50 uppsamlingsställena till kunderna inom hela regionen.

Under åren tillkom flera nya mejerier, antingen genom uppköp eller genom nyetablering. I Västmanland köptes under 1920-talet exempelvis mejerier upp i Västerås, Arboga, Köping, Tillberga, Dingtuna och Romfartuna, medan det byggdes upp nya mejerier i Djursholm, Gnesta, Motala och Linköping. Samtidigt lades ett stort antal mejerier ned.

1935 började MC att tillverka glass eftersom man då ansåg att det inte bara räckte med att svenska folket dricker mjölk, utan genom att utnyttja mjölken och grädden skulle man kunna tillverka gräddglass för att kunna öka mjölkkonsumtionen. Följden blev att Puckglassen erövrade i första hand Stockholm.

Branden medförde modernisering

1937 inträffade en storbrand i huvudmejeriet på Torsgatan, som krävde en brandmans liv och den ställde även till med stora materiella skador. I samband med ombyggnadsarbetena moderniserades lokalerna, och en omläggning av distributionen gjordes. Mjölkhästarna försvann, och mjölken förpackades huvudsakligen i glasflaskor och kördes ut i bil.

När MC 25-årsjubilerade år 1940 kunde ett nytt stormejeri i Enköping invigas, och det var då det modernaste i landet, kanske rent av i världen. Under högproduktionstid kunde mejeriet ta hand om 150 000 liter mjölk per dag. Men bara några år senare, 1944, togs ett ännu större mejeri i bruk, Södermejeriet i Enskede, som kunde ta emot 200 000 liter mjölk per dag.

30-årsjubileet firades med en storslagen fest i Stadshuset, och vd Carl Utterström yttrade i högtidstalet att de 30 år som gått varit ekonomiskt och organisatoriskt omvälvande för de mellansvenska jordbrukarna och deras mejerihantering.

Skriven av Kerstin Norberg, journalist