Blåmögelost är en vattendelare. Antingen älskar du dem, eller så är du en fegis. Närå, smaken är ju som baken, och vi respekterar din skepticism. Många avskyr den intensivt skärpan hos blåmögel (vad vi ostälskare kallar för “pikant”), den starka smaken och den i största allmänhet blåa känslan hos en blåmögelost. För andra är det exakt samma saker som är hela charmen.
Blåmögelostar har en intensitet som få andra ostar kan leva upp till, och för den som vågar erbjuder de några av världens största ostupplevelser.
Men det finns blåmögelostar och så finns det blåmögelostar. Du kanske kategoriskt avfärdar blåmögelostar som alldeles för starka/salta/skarpa/arga för din smak, men har du testat någon av den blåa familjens mildare medlemmar? Här har vi en liten guide för dig som vill lära dig mer om blåmögelostar – från milda till vilda.
Lista på mögelostar
Mild: Kvibille Ädel
För den som vill börja våga sig på blåmögelostar är Kvibille Ädel en alldeles utmärkt startpunkt. Fantastiskt god på ostbrickan, men också i matlagningen.
Mellan: Castello Blue
Beredd att ta nästa steg på vägen? En Castello Blue är en ganska mild och krämig blåmögelost med en härlig sälta och en viss nötighet. Den är för blåmögelostarna vad en opastöriserad brie är för vitmögelostarna – god, snäll och lätt för alla att tycka om.
Kraftig: Hallands Hav
Nu börjar det bli allvar. Hallands Hav är en långlagrad ädelost där de goda blåmögeltonerna fått mogna och utvecklas. Resultatet är en fast men krämig ost med en skarp och djup smak, en tydlig nötighet och en redig sälta. Den kraftfulla smaken och krämiga konsistensen gör den perfekt på ostbrickan, i maten eller bara som ett tilltugg när du vill ta en paus och bara njuta.
Vild: Roquefort
Nu hoppar vi ner i den djupa änden av blåmögelbassängen. Från grottorna utanför Combalou i södra Frankrike kommer osten som av många hålls fram som världens bästa blåmögelost – Roquefort. Roquefort erbjuder en rund, djup och balanserad smakupplevelse med en tydlig sälta. Trots sin krämighet faller osten sönder i stora härliga bitar som smälter på tungan och lämnar kvar en kraftig smak som ibland blir rent pepprig. Den har en extremt intensiv smak och en skärpa som är svår att överträffa och som känns lite som en örfil, men av ost. Och på ett bra sätt.
Blåmögelostarnas historia
Blåmögelostarnas historia går ända tillbaka till 600-talet, till en grotta utanför byn Roquefort i Frankrike. Enligt legenden ska en fåraherde ha glömt sin matsäck i grottan och i matsäcken fanns det ost. När han kom tillbaka för att hämta sin matsäck så hade osten blivit angripen av den speciella mögelkultur, Penicillium roqueforti, som fanns i grottan.
I dag förädlas detta naturliga mögel och används till nästan alla blåmögelostar. Mögelkulturen tillsätts i ystmjölken. För att osten ska bli blå måste även syre tillsättas och därför genomborras osten av tunna nålar eller spett. Blåmöglet mognar sedan fram i lufttunnlarna och blir starkare ju längre det får utvecklas. De flesta mögelostar får utvecklas mellan tre och sex månader. Karakteristiskt för blåmögelostar är att de mognar inifrån och ut.
Vin till blåmögelost
Att matcha vin och ost är en hel konst. En bra tumregel är att smakrika och salta mögelostar behöver sötma i vinet för balans, som ett sötare vitt vin eller ett sött och fruktigt rött. Grundregeln är att smakrik dryck passar till smakrik ost och att sötma möter sälta. Väljer du ett för klent vin försvinner det gärna bakom blåmögelostens kraftiga smak.
&format=webp)
