Fyra generationers mjölkutkörare

Albert Karlsson var först ut. Han föddes 1882 i Uppsala län. 1909 fick han anställning som mjölkkusk hos Stockholms Mjölkförsäljningsaktiebolags mejerifilial på Skånegatan. Även hans bror Herbert arbetade som mjölkkusk. Det var före bilarnas tid, så för Albert var det hästskjuts som gällde. Så småningom flyttade han till mejeriet på Högbergsgatan.

På den tiden hade mjölkkuskarna viss makt gentemot mejeriet. Blev kusken osams med chefen gick han bara vidare till nästa mejeri. Där kunde han säga ”ta fram en häst och vagn så tar jag alla mina kunder med mig till ditt mejeri”. Det rörde sig om ungefär 800 liter mjölk om dagen, vilket var mycket då.

Albert tog körkort 1936 och hann köra ut mjölk med lastbil några år. 1943 blev han överflyttad till det nybyggda mejeriet i Enskede, men då hade han redan varit sjuk en tid, och han avled samma år.

Andra generationen

Sonen Sture föddes 1916 på Söder. När han gifte sig med en kvinna som också hette Karlsson tog de sig namnet Wackenfors. Och Sture gick i Alberts fotspår när det gällde yrkesval.

”Jag började 1938 på Mjölkis på Högbergsgatan. Farsan jobbade ju där, och då blev det bara så. Sen flyttade jag med till Enskedemejeriet när det startade”, berättar han.

I Enskede körde man enbart med lastbilar, medan mejeriet på Dalagatan fortfarande hade hästarna kvar. För Stures del har det bara varit lastbil som gällt. Första bilen var en Volvo som lastade tre till fyra ton. Under krigsåren var bensinen ransonerad och fick bara användas när man startade lastbilarna. Annars kördes de på gengas eller metangas, och även med el.

Sture hann få guldklocka för 25 års tjänst på Arla innan han gick i pension 1981. Då fanns redan sonen Rolf och sonsonen Joakim på mejeriet, så under ett par år var de tre generationer samtidigt där. Sture firade sin 90-årsdag 2006.

Tredje generationen

Rolf Wackenfors föddes 1943 på Söder, och efter en arbetsskada som plåtslagare bytte han bana och blev mjölkchaufför i Enskede 1962. ”Farsan jobbade ju där, så då blev det bara så,” säger han.

Att köra ut mjölk har alltid ansetts som ett ganska tungt jobb, inte minst för ryggen, eftersom det blir många tunga lyft. ”Inga problem för mig, utan ryggen klarar sig. Jag har också en bra körning till Nynäshamn, vilket innebär bara en tur om dagen,” berättade Rolf i personaltidningen Mjölkdags 1988.

Det blev guldklocka även för Rolf för lång och trogen tjänst. Sommaren 2006 gick han i pension vid 63 års ålder, saknad av både arbetskamrater och kunder.

Fjärde generationen

Joakim Wackenfors föddes 1964, och han gjorde som far, farfar och farfarsfar gjort före honom; som 15-åring började han arbeta på Enskedemejeriet 1979. Till en början i kyllagret, men 1988 var det dags att börja köra lastbil.

"Det var ju inte så stimulerande att ha fyra väggar omkring sig hela tiden, utan det är mycket roligare att komma ut och träffa olika människor istället. Och det får man verkligen göra som mjölkchaufför, på både gott och ont. Jag kör nu en endagstur som omfattar Fittja, Hallunda, Alby, Salem och Rönninge. Så körningen kan sägas vara mångkulturell, och det trivs jag med".

Joakim fick sin guldklocka för 25 års tjänst i Arla redan vid 41 års ålder. Enskedemejeriet lades ned 1993, och distributionsterminalen finns numera i Årsta. Joakim räknar med att fortsätta jobba här tills kroppen säger ifrån. Och helt uteslutet är det väl inte att det kan bli en femte generation som tar över så småningom, för Joakim har två barn, födda 1986 och 1998.

Skriven av Kerstin Norberg, journalist