Ordföranden de första 25 åren

När Arla bildades den 26 april 1915 som Lantmännens Mjölkförsäljnings u. p. a. bestod styrelsen av 21 ledamöter, som deltog på det konstituerande styrelsemötet. Arlas förste ordförande blev friherre Carl Joachim Beck-Friis (född 1856, död 1927). I styrelsen ingick också det nybildade bolagets vd Fredrik Benzinger. Verksamheten startade den 1 juli 1915 och vid årets slut var antalet medlemmar 1 523.

Carl Joachim Beck-Friis var sedan 1885 disponent vid Hargs bruk i Stockholms län. Han satt också i riksdagen åren 1900–16 som representant för Högerpartiet i första kammaren. Beck-Friis engagerade sig även i andra grenar av lantmannarörelsen. Han var vice ordförande och senare ordförande i länets hushållningssällskap 1908–27. I Lantbruksakademien var han preses 1916–27.

Beck-Friis blev dock inte kvar länge som ordförande för Arla. Redan 1917 undanbad han sig omval och ersattes av hovstallmästare Gösta Tamm (1866–1931). Som vice ordförande valdes nu friherre Sigfrid Rålamb, som tillsammans med vd:n Fredrik Benzinger varit den främste initiativtagaren till att bilda Arla.

Gösta Tamm, vars egentliga förnamn var Gustaf, hade tidigt ett stort intresse för hästavel och blev 1896 stallmästare i kungens hov och fem år senare kröntes den karriären med att han fick titeln hovstallmästare. Han var även ägare till lantegendomen Maltanäs i Forssa socken.

Liksom Carl Joachim Beck-Friis var Gösta Tamm både friherre och riksdagsman, men till skillnad från sin företrädare på ordförandeposten i Arla var han inledningsvis liberal. Han var 1905–06 minister i liberale statsministern Karls Staaffs första regering och chef för jordbruksdepartementet. I mitten av 1910-talet bröt han dock med Staaff och anslöt sig till högern som ville upprusta försvaret betydligt mer än liberalerna.

Även Tamm hade andra uppdrag för lantmannarörelsen. Från 1908 var han ledamot av Lantbruksakademien och från 1898 ledamot av Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. Åren 1916–1919 var han sällskapets vice ordförande.

Arlaordförande blir landshövding

Gösta Tamm lotsade Arla genom såväl de svåra sista åren under första världskriget som lågkonjunkturen i början av 1920-talet. Och år 1926 var det dags för en ny ordförande att ta över. Det blev Gustaf Sederholm (1868–1939) som då greppade ordförandeklubban.

Sederholm blev – året efter att han utsetts till ordförande i Arla – landshövding i Södermanlands län. På den posten stannade han kvar till 1935.

Gustaf Sederholm var 1894–1914 arrendator och förvaltare av föräldragodset Stora Ålberga i Kila socken, Södermanlands län och därefter ägare av detsamma. Han valdes 1901 till ledamot för länets hushållningssällskap, 1919 utsågs han till sällskapets vice ordförande och 1927 till dess ordförande.

Sederholm blev känd som kunnig och framstående i jordbruksfrågor, vilket innebar att han under första världskriget engagerades i kristidsförvaltningen, där han framlade de ståndpunkter som fanns från jordbruksproducenternas sida. Efter kriget blev han politiskt involverad och kom att tillhöra riksdagens första kammare för högerns räkning. Han var bland annat vice ordförande i jordbruksutskottet från 1928.

Även Sederholm fick några tuffa år när depressionen slog till mot Sverige under första hälften av 1930-talet – men samtidigt ökade tillströmningen av medlemmar. Under hela decenniet registrerades en stor ökning av medlemsantalet varje år. Arla sågs som ett skyddsnät mot de hårda tiderna. Krisen fick jordbrukarna att inse hur nödvändigt det var med sammanhållning. Det svåraste depressionsåret 1933 anslöt sig hela 2 632 nya medlemmar.

Passionerad jordbruksförkämpe

I mitten av decenniet, 1935, fick Arla en ny ordförande, David Pettersson (1866–1957) som kom att sitta på posten fram till 1940. Han skötte från 1891 den gård där han var uppväxt, Öfvertorp i Bjälbo socken, Östergötlands län. Liksom sina föregångare på ordförandeposten på Arla var Pettersson politiskt engagerad. Kanske var Pettersson den dittills mest engagerade av alla Arlas styrelseordförande. Han var en flitig och passionerad valtalare, vars hjärtefrågor handlade om att jordbrukets skulle prioriteras och försvaret främjas.

David Pettersson satt i riksdagen ända från 1908 till 1940. Från början tillhörde han Nationella framstegspartiet som 1912 uppgick i Lantmanna- och borgarepartiet. Han utsågs till statsråd 1923–24 under statsministern Ernst Trygger och blev chef för jordbruksdepartementet. Han var under den tiden bland annat ansvarig för att spannmålsbelåningen underlättades.

Det var tydligt att Arla under sina första decennier strävade efter att få personer med politiskt inflytande som ordförande. Detta präglade för övrigt hela lantmannarörelsen. Jordbruks- och inte minst mjölkfrågor var mycket viktiga inom politiken under första hälften under 1900-talet och det gällde därför att kunna påverka politiken i rätt riktning.

I början av David Petterssons ordförandeskap, 1935, skedde en stor förändring av styrelsens organisation inom Arla. Antalet styrelseledamöter minskades med två tredjedelar, från 21 till 7. Därmed räknade man med att styrelsearbetet skulle fungera smidigare än tidigare. Delvis som kompensation för den tidigare månghövdade styrelsen införde Arla ett förvaltningsråd med 21 medlemmar.

Skriven av Mats Wickman, journalist och kulturhistoriker