Carl Utterström VD 1936-1946

1946 var ett jubileernas år för Carl Utterström. Under februari fyllde han 65 år – han var född 1881 – och kunde då se tillbaka på trettio år som medlem i Mjölkcentralen (MC). Dessutom hade han varit styrelseledamot i tjugo år samt MC:s verkställande direktör i tio.

Redan i 20-årsåldern identifierade han böndernas kanske främsta problem: att sälja sina produkter på en nyskapad marknad ­– de svenska lantbrukarna höll på att lämna självhushållet bakom sig för att i stället delta i en marknadsekonomi. Så när mejeribranschen organiserades 1915, var lantbrukaren ”Carl Utterström i Fröshult” en ivrig påhejare. Ett år senare blev han själv medlem i MC. ”Jag tror på idén, och det har jag sedan aldrig behövt ångra”, sade han själv.

Då Fredrik Benzinger 1936 lämnade vd-posten fick Carl Utterström ta över. Storbranden i MC:s fastighet på Torsgatan som bröt ut året efter han tillträtt måste ha skakat honom – den tog en brandmans liv och medförde stora skador på byggnader och utrustning. Men han var lugn utåt och betonade för pressen att mjölkdistributionen trots branden skulle fungera som vanligt.

Olyckan medförde en omfattande modernisering av lokalerna, och i samband med det såg Utterström också till att distributionen effektiviserades. Nu fick biltransporter ersätta hästskjutsar. Dessutom blev glasflaskor den dominerande förpackningen för konsumtionsmjölk. Det var ett stort steg i utvecklingen.

Mejerinäringen omvandlas

Den handlingskraftige Utterström såg också till att tempot ökade på den rationalisering och centralisering av mejerinäringen som pågått sedan länge. Ett nytt stormejeri uppfördes i Enköping, liksom det motsvarande Södermejeriet i Enskede. Varje år lades flera mindre mejerier ned. Ibland var det svårt att övertyga bönderna om att överge sina mejerier för större enheter, men Utterström var en skicklig förhandlare som kombinerade sin förståelse för böndernas situation, grundad på egen erfarenhet, med företagsledarens hårda nypor. Det slutade i regel med att han fick sin vilja igenom. Han påpekade dock senare att det aldrig hänt att någon bonde ångrat sig i efterhand.

Han fick också brottas med diverse tidsspecifika problem som att det under andra världskriget blev mjölkbrist i Stockholm. Den avhjälptes dock genom leveranser från övriga MC-mejerier samt mejerier i bland annat Skåne, Småland och Västergötland.

Vidare medverkade Carl Utterström till de omfattande ändringar av föreningens stadgar som ägde rum 1941. Viktigast var att demokratisk rösträtt enligt principen en man – en röst infördes. Tidigare hade varje medlem haft en röst för varje andel han ägde.

Klassresa i takt med tiden

Liksom många andra i samma ålder gjorde Carl Utterström en fantastisk klassresa. I samma takt som Sverige utvecklades från fattigt lantbrukssamhälle till rik industrination klättrade han på karriärstegen. Pappan var skräddare och bonde, och redan som 11-åring började Carl jobba hårt som stenarbetare. Fem år senare hade han själv blivit jordbrukare. Snart började han engagera sig för böndernas sak: först på kommunal nivå, och sedan inom landstinget och olika jordbruksanknutna föreningar. Han visade sig ha både ledaregenskaper och retorisk talang.

Vd-posten på MC var förstås höjdpunkten på karriären, men också förtroendeuppdragen var viktiga och många – liksom hos de flesta framstående män från den här tiden. Han var vice ordförande i såväl Lantbruksförbundet som Mejeriernas Riksförening, men också ledamot i styrelserna för bland annat Riksost och Mjölkpropagandan.

1946 – detta Carl Utterströms jubileumsår – inrättade MC en förtjänstmedalj, kallad Utterströmsmedaljen, för att hylla sin avgående vd. Medaljen har sedan dess utdelats till personer som gjort en betydande gärning inom föreningen. Carl Utterström hedrades själv med själv med den första medaljen av guld. Bland alla dem som applåderade vid utdelandet fanns den tillträdande vd-n Gösta Winberg.

Skriven av Lisa Qviberg, arkivarie och skribent