Carl-Arne Samuelsson VD 1984-1990

Det skålades i mjölk på Arla när Jan-Robert Eklind avtackades efter 15 år som vd. Men landet i övrigt präglades i mitten av 1980-talet av ett fortsatt minskat mjölkdrickande – ett problem som den 57-årige efterträdaren Carl-Arne Samuelson tänkte ta itu med snarast möjligt.

Många åtgärder krävdes för att anpassa Arla till den förändrade marknaden. ”Casa”, som Carl-Arne Samuelson kallades sedan barnsben av alla utom sin mor, var rätt man. Han hade under sina nära 30 år i branschen fått något av rollen som en ”troubleshooter”. Hans förmåga att komma överens med folk gjorde honom till en idealisk problemlösare. Att man kan ha olika syn på samma sak och att båda parter faktiskt kan ha rätt hade Casa lärt sig under sin domstolstid, som följde efter juristexamen 1952.

Några års tingstjänst följdes av att Casa sökte två jobb. Arla, som då hette Mjölkcentralen, svarade snabbast och 1956 började Casa som direktionssekreterare med ansvar för juridiska frågor och avtalsskrivande.

Efter en avstickare till Lantbrukarnas Mjölkcentral som rekordung 36-årig vd samt en treårig sejour som vice vd på Svenska Lantmännens Riksförbund kom han 1971 åter till Mjölkcentralen efter att ha blivit headhuntad. Han erbjöds posten som vice vd vilken han behöll i tretton år – en tid som präglades av personalfrågor och ett konstruktivt samarbete med facket. Den 1 juli 1984 satte sig Casa i vd-stolen. Född 1927 var han då 57 år gammal.

Pliktkänsla och nyfikenhet

Casa var i själva verket ingen karriärist. ”Det har bara blivit så”, konstaterade han i en intervju apropå sitt chefskap. Han tackade ja till vd-jobbet på Arla av både pliktkänsla och nyfikenhet. Han lockades av att själv få genomföra de idéer som han under sin tid som vice vd arbetat fram tillsammans med dåvarande vd-n Jan-Robert Eklind.

Casa inledde en strategisk omorganisation som vd. Framför allt handlade det om en nödvändig anpassning till en krympande och förändrad marknad. Dels effektiviserades organisationen, dels togs nya affärsidéer fram. Kundanpassning av produkterna var viktigt. ”Man kan inte tvinga folk att dricka mjölk!” sade Casa i en intervju i Aftonbladet 1987, då han förklarade Arlas satsning på nya produkter.

I stället hade man sett till att svenskarna drack mjölk på nya sätt. I mitten av 1980-talet lanserade Arla livsstilskampanjen ”Café au lait”, som blev en stor succé. På kaféer och restauranger sågs snart var och varannan svensk sörpla kaffe med varm mjölk. Men framför allt förändrades produkterna efter marknadens krav, exempelvis lanserades A-filen när konsumenternas intresse ökade för hälsosam mat. Mjölkförpackningarna fick dessutom den indelning de har än i dag – rött för standardmjölken, grönt för mellanmjölk och blått för lättmjölk.

Inom Arla jobbade Casa målmedvetet med att skapa ett öppet klimat där medarbetarna skulle känna att de fick komma med kritik. Och han levde som han lärde. Ledarstilen präglades av öppenhet, ärlighet och en rak attityd. Han skojade ofta och var lättsam. Casa resonerade så att ”man behöver inte skrämmas för att vara chef”. Följaktligen hade han ett stort engagemang i personalfrågor.

Han tvekade inte heller att ta ställning. Och han hade inga problem med att folk talade om sin mening – han förväntade sig det. Informationsfrågor låg Casa varmt om hjärtat. Offentlighet och tidig information var något som Casa ständigt jobbade med. Både på gott och ont.

Nedläggning ger rubriker

År 1987 blev Casa rubrikernas man. I en kvällstidning titulerades han: ”Arlachefen som vill lägga ner mejerier.” Casa hade internt resonerat kring mejeriernas framtid. De små, olönsamma mejerierna skulle läggas ned och ersättas med större och effektivare sådana. En helt rimlig framtidsvision, anpassad till samhällsutvecklingen i övrigt. Men någon gick till pressen och facket gick i taket när de läste om de tänkta nedläggningarna. De kritiserade Arlas vd högljutt. Casa, som ogillade att man dömde innan alla parter var hörda, tog illa vid sig. Han ansåg att facket borde ha diskuterat saken med honom innan de uttalade sig offentligt.

Men Casa genomförde de nödvändiga förändringarna. Det var ganska tuffa åtgärder i syfte att anpassa Arla till det rådande marknadsläget. Under hans sex år som vd omorganiserades och decentraliserades Arla – flera regionala bolag bildades med egen styrelse och vd för att besluten skulle flyttas närmare verksamheten.

År 1985 sålde Arla dessutom huvuddelen av aktierna i GB, som Casa i slutet av 1950-talet själv varit med om att utveckla till det dominerade glassbolag det nu blivit. Köpare var den andra delägaren, det multinationella bolaget Unilever, som efter affären ägde drygt 90 procent av bolaget. Bönderna fick en bra slant vid försäljningen samtidigt som de även i fortsättningen kunde få avsättning för sina produkter eftersom Arla hade kvar en liten ägarandel. Men den största förändringen som rörde Arla var nog ändå effektiviseringen och nedläggningarna av mejerier, nära 20 sådana lades ned under Casas vd-tid.

Han fick ta mycket stryk externt på grund av sin satsning på stordrift gällande mejerierna. Men Casa såg till företagets bästa och sin vana trogen sade han sin mening. Han framhöll att bönderna ju var Arlas ägare och att de måste få betalt. Arla kunde inte ha olönsamma mejerier. ”Ska jag driva regionalpolitik eller ska jag sköta företaget?” frågade han retoriskt i en tidningsintervju. Han hade fullt stöd för sina åtgärder inom Arla.

År 1990 var de sex år som avtalats med Casa över, han slutade som vd och gick samtidigt i pension. Och den växeltelefonist som endast kände Casa som Casa och därför vid ett tillfälle svarat ”Carl-Arne Samuelson? Nej, någon sådan har vi inte här” kunde nu göra det med rätta.

Skriven av Katarina Willers, journalist

Den 30 april 2018 gick Carl-Arne Samuelsson ur tiden, 90 år gammal.