ARLA BLIR EN KONCERN

Arlas ordförande nummer åtta, nio och tio var tre erfarna lantbrukare som alla hade att arbeta med en bransch som befann sig i ständig rationalisering. Det ställde dem, Olov Sivander, Arvid Wachtmeister och Lars Lamberg, inför ett flöde av nya utmaningar.

Arlas åttonde ordförande var Olov Sivander (1904–1987) som valdes till posten 1966. Han var lantbrukare med mjölkkor på Riddersviks gård i Hässelby villastad, och hade även ungdjursuppfödning på gården Säby på andra sidan Mälaren. Han hade suttit i Arlas styrelse sedan 1958 och innan dess varit bolagets revisor. Hos Olov Sivander fanns det bondekooperativa i blodet. Han far var Sivert Andersson, en förgrundsfigur för bondekooperationen, vars engagemang byggde på att han ansåg att privata slaktare sög ut bönderna.

Olov Sivander var ordförande under en tid då strukturrationaliseringen inom den svenska mejeribranschen gick på högvarv under högkonjunkturen. Han reste runt i Sverige och förhandlade om att lägga ner mejerier, något som väckte åtskilligt med protester, bland annat på Gotland.

Men han hoppades på mer samarbete regionerna emellan och spådde riktigt i en intervju i Jordbrukarnas Föreningsblad 1966 att det skulle bli allt mer viktigt att en produkt såldes ”under samma namn över hela landet så att konsumenterna vet vilken produkt det är fråga om när de bl a under semestertid reser kors och tvärs över landet”. Sivander gjorde flera studiebesök på andra mejerier i världen, till exempel var han i Japan och studerade förpackningar.

Olov Sivander var som ordförande kommunikativ och lyssnade till vad andra hade att säga, men kan kunde vara auktoritär om så behövdes. Han besatt en stor dos charm och höll gärna tal, något han var skicklig på. Han deltog ofta i debatten när det gällde samhälleliga frågor. Olov Sivander satt även i flera andra styrelser, bland annat i Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) och Veterinärhögskolan samt var ordförande i dotterbolaget GB.

Bolaget marknadsanpassas

År 1971 tillträde Arvid Wachtmeister (1924–2004), lantbrukare på Christineholm i Nyköping, ordförandeposten inom Arla. Två år tidigare hade han valts in i styrelsen och innan dess, liksom sin företrädare, varit revisor i bolaget. I en tidningsintervju vid tillträdet hävdade han att det var nödvändigt att Arla – som då hade 40 procent av den svenska mejerihanteringen – skulle växa framöver genom fusioner och samarbeten. Det internationella samarbetet skulle också utökas, framhöll han, bland annat när det gällde produktutveckling.

Arvid Wachtmeister satt kvar som ordförande så länge som 18 år, fram till 1989. Det var en tid som präglades av en fortsatt omfattande strukturrationalisering inom mejerinäringen. År 1970 hade SMR genom stämmobeslut satt som mål att ett enda landsomfattande mejeriföretag skulle skapas, något som Wachtmeister bejakade. Så långt gick dock aldrig utvecklingen, men rationaliseringsprocessen var ändå stark och krävde uthållighet av Arlas ordförande. Då Arvid Wachtmeister slutade som ordförande var Arla betydligt större än vid hans tillträde och hade 60 procent av den svenska mejerihanteringen. Under sitt långa ordförandeskap lyckades Wachtmeister också skickligt parera den svenska jordbrukspolitiken som i princip kunde förändras från dag till dag.

Med stor lyhördhet drev Arvid Wachtmeister många viktiga frågor till framgångsrika beslut inom styrelsen – beslut som också förankrades inom lantbrukarleden. Bland annat var han drivande när det gällde utvecklingen av Arla till ett marknadsanpassat företag som lanserade varumärken och hade en aktiv marknadsföring.

Den vänlige och värdige Arvid Wachtmeister utvecklade med åren en stor vältalighet, präglad av en kryddad humor, något som var till hjälp när han skulle driva en fråga inom styrelsen. Även om han hade en grevlik framtoning var han alltid älskvärd och kunde umgås med vem som helst.

Under sin ordförandetid var Arvid Wachtmeister också styrelseledamot i SMR. År 1975 blev han ledamot av Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien.

Unik fusion med danskar

Näste ordförande, år 1989, blev Lars Lamberg (född 1939) från gården Råsta utanför Nyköping och han kom att sitta på posten fram till 2003. Han hade en bakgrund som tjänsteman på SMR åren 1966–1984, de första åren på heltid, senare på halvtid. År 1984 valdes han in i Arlas styrelse. Visserligen var han också mjölkbonde men hans långa anställningstid fick honom att betrakta Arla från delvis andra infallsvinklar än sina företrädare. ”Erfarenheten som anställd gör att man kanske har en annan förståelse hur de anställa har det”, konstaterade han i en intervju i Mjölkdags vid tillträdet.

Lars Lamberg sysslade under SMR- tiden mycket med fusioner bland landets mejeriföreningar. Detta kom han att ha nytta av under sin ordförandetid, inte minst när det gällde den stora fusionen med danska MD Foods som skedde mot slutet av Lambergs ordförandetid, år 2000. Arla Foods blev namnet på det sammanslagna företaget. Det var första gången någonsin som två kooperativt bondeägda företag från olika länder fusionerades.

Lars Lamberg skrev i årsredovisningen för 2000/2001: ”Den demokratiskt uppbygga ägarorganisationen, som ska fungera över landsgränserna och följa de båda ländernas lagar och traditioner, har under året arbetat med tunga och viktiga uppgifter. Det gäller inte minst arbetet med att harmonisera avräkningsmodellen som i många delar varit och är olika i de två länderna.”

Styrelsen inom Arla hade tittat på olika samarbetsalternativ med utgångspunkten att Norden efter Sveriges EU-inträde 1995 betraktades som en enda marknad.

Lars Lamberg var ju även ordförande för Arla när Sverige gick med i EU. Anpassningen till EU ställde krav på Arla bland annat när det gällde fastställandet av de svenska mjölkkvoterna, men styrelsen uppfattade medlemskapet som positivt eftersom marknaden där bolaget kunde sälja sina produkter vidgades ordentligt.

Enligt Lars Lamberg har styrelsearbetet fått ökad tyngd inom Arla under senare decennier. Exempelvis deltog han ofta på vd-konferenser, vilket inte varit praxis tidigare. Överhuvudtaget har intresset att bolagets ägarsida ska representeras vid konferenser, möten med mera ökat. Lamberg menar att den ökande internationaliseringen ställer höjda krav på styrelsens arbetsinsats. Själv uppskattade han mycket den internationella delen av styrelsearbetet.

Lars Lamberg var inte någon auktoritär ordförande utan eftersträvade konsensus när besluten skulle fattas.

Mer synlig ordförande

Ordföranden i Arla började synas mer utåt i mitten av 1980-talet, då Arvid Wachtmeister fick inleda bolagets årsredovisningar under rubriken ”Ordföranden har ordet”. En tradition som fortsatte under Lars Lambergs tid och som kan ses som ett tecken på det ökade styrelseinflytande som Lamberg påtalar.

Lars Lamberg satt från slutet av 1980-talet till sin avgång i Arla med i styrelsen för SMR, senare Svensk Mjölk. Under 1990-talet satt han också med i styrelsen för Föreningsbanken fram till fusionen med Sparbanken och bildandet av FöreningsSparbanken, senare Swedbank.

Lars Lamberg fick, liksom även Olov Sivander och Arvid Wachtmeister på sin tid, Arlas förnämsta utmärkelse, Carl Utterström-medaljen, när han avslutade sitt ordförandeskap.

Skriven av Mats Wickman, journalist och kulturhistoriker

Läs mer