Världens största ost 1955

När jätteosten var tillverkad kom Fenelius på att osten måste säljas efter sex månaders ålder. Då uppstod frågan till vem? Tanken föll på NK i Stockholm. Inköpschefen på NK var direktör Sachs. Utan föranmälan reste Sven till Stockholm för att sälja ”mammutosten”.

Här följer Sven Fenelius egna ord hur det gick till:
Då jag anmälde mig för hans sekreterare frågade hon, om jag hade tid uppgjord för besöket. Nej blev svaret. Då får Ni komma tillbaka om fjorton dagar, för chefen är helt inbokad till dess. Jag bad henne då gå in till chefen och anmäla att här är en västgöte, som vill sälja en ost vägande 1.200 kg. Hon kom omedelbart ut, slog upp dörren till direktör Sachs rum och sade: ”Direktören tar emot med detsamma”.

Han uttalade sin stora förvåning och undrade, vad slags ost det var frågan om, och frågade vidare, ifall osten var av god kvalitet. Mitt svar blev, att det vet jag ej, för det är den första osten av detta slag. Trots mitt svävande svar blev han intressera och sade: ”Vi vill göra ett försök att sälja den här på NK, f r o m nu är saken hemligstämplad. All reklam skall vi stå för. Är osten inte bra, så får Ni frakta bort den, och den ost, som ej är såld inom en vecka, får Ni ta tillbaka”. Jag accepterade. Priset per kilo var det normala för svecia 45+.

NK gjorde stor reklam i tidningarna om ”världens största ost”. Det blev ett spännande och nervöst ögonblick, när osten avtäcktes och man började sälja av den. Den stora snittytan var perfekt liksom de övriga egenskaperna. På tre dagar var den såld. Det blev således en verklig succe för både tillverkare och försäljare. Radio och ca 300 tidningar inom och utom landet omnämnde händelsen. Det torde ha varit det årets bästa PR-jippo. Det kostade oss ingenting. Riddarnamnet blev på en gång känt.

Skövde 1988-06-13

Sven Fenelius