Mjölkens teknik – hälsa och effektivitet

Först några år in på 1900-talet kom de första regleringarna överhuvudtaget. Det gällde då märkningar och fettmängder. I förhållande till idag var mjölkkonsumtionen i de stora städerna ytterst låg. I Stockholm utgjorde den bara en dryg halvliter per person och år! Och tur var det, för det i sig mycket nyttiga livsmedlet var en farlig spridare av tuberkulos – även om man försökte med s.k. kontrollmjölk, som bevisligen skulle komma från tuberkulosfria djurbesättningar.

Pastörisering hade visserligen uppfunnits redan år 1864, och man visste att denna tog död på tuberklerna. Tyvärr gav den även mjölken en annan smak, eftersom man helt enkelt kokade den. År 1922 kom den första kontinuerliga pastören baserad på plattvärmeväxlare, den s.k. plattapparaten. Med den gick det att pastörisera mjölk i stora mängder utan märkbar påverkan på smaken, och under 1930-talet började denna spridas till mejerierna.

Förbud mot opastöriserad mjölk

Den 1 juli 1939 trädde en lag i kraft som förbjöd försäljning av opastöriserad mjölk och grädde avsedd som människoföda. Föreskrifterna krävde en värmebehandling på 70–72 grader i minst 15 sekunder, s.k. lågpastörisering. (Ursprungligen hade man hettat upp den i 63 grader i hela 30 minuter.) Genom lågpastöriseringen kunde mjölk både vara hälsosam och smaka väl. Dessutom var pastöriserad mjölk betydligt hållbarare.

I gamla tider fick mjölken stå och skikta sig, varefter grädden som flutit upp till ytan skummades av. Detta tog lång tid. På 1860-talet uppfann svensken Johan Swarts en metod som ledde både till att grädden satte sig snabbare, och att det gick att få ur mer grädde ur mjölkråvaran. Principen var att kyla ned mjölken med is, och metoden kallades ismetoden.

Smör var under lång tid en av Sveriges viktigare exportvaror, som vid denna tid stod för 10 procent av exporten, och svenskt smör var då lika känt över världen som danskt och irländskt smör är idag. Således var upptäckten av stor ekonomisk betydelse för Sverige.

Separatorn revolutionerade

I mitten av 1870-talet hade en tysk uppfunnit en maskin som med centrifugalkraft fick mjölken att skikta sig långt snabbare än med ismetoden. Därefter fick man dock som vanligt skumma av grädden för hand. Följande år lyckades svensken Gustaf de Laval utveckla en maskin där även den delen skedde automatiskt. Separatorn var född.

Den geniale, men maniske och oberäknelige, Gustav de Laval hade tur att få in skickliga kompanjoner i firman. Oscar Lamm lyckades sälja den geniala uppfinningen över hela Europa och se till att företaget höll samman och sköttes förnuftigt. Separatorn blev en av Sveriges största exportsuccéer, och AB Separator, senare namnändrat till Alfa Laval, ett svenskt storföretag.

Mjölk såldes länge i lösvikt och det fanns stora risker för nedsmutsning och bakterieangrepp. På 1920-talet började visserligen glasflaskor införas i vissa städer, men de lyckades aldrig få något storskaligt genombrott. Med tetrapakens införande mot slutet av 1950-talet konkurrerades dock lösviktsförsäljningen ut.

Mjölken var nu hygieniskt bakteriefri ända in i konsumentens hem. Med kylskåpets utbredning under 1950- och 60-talen upphörde mjölken helt att vara en dagligköpsvara.

Skriven av Edward Blom, arkivarie och skribent