När Sverige exporterade cheddar

Cheddarosten uppkom i den engelska byn Cheddar, och har tillverkats sedan medeltiden. Under 1800-talet började familjen Hamilton tillverka cheddar i Sverige och under en period pågick faktiskt en stor export till England. Den svenska varianten kom att skilja sig ganska markant från den engelska, men gemensamt är dess täta struktur och den därigenom intensiva smaken. I Sverige övertog cheddarn stiltonostens form: en hög, liten cylinder. Svensk cheddar tillverkades i början av 1900-talet vid många olika mejerier, men idag sker nästan all produktion vid Arla Foods mejeri i Kvibille, som använder ett recept från 1928.

Port Salut kommer ursprungligen från ett trappistkloster i Frankrike, men kom att kopieras i Sverige i början av 1900-talet. Sin svenska guldålder upplevde den under 1930-, 40- och 50-talen. Då hade den även mer karaktär av kittost än idag. Mjölkcentralen marknadsförde sin Port Salut som en dessertost för ostbrickan.

Redan på 1800-talet började man på de svenska herrgårdarna tillverka klotformade edamerostar med hjälp av holländska ostmästare. Edamern var en bra bit in på 1900-talet den mest spridda av de svenska ostkopiorna. MC:s edamer såldes bl.a. under varumärket Pabst.

Svensk ädelost

En bit in på 1900-talet började man även experimentera med ädelostar i Sverige och framställde bl.a. svensk camembert, roquefort och stilton. På 1930-talet hade MC ett par varianter, som man gjorde mycket reklam för: Runsta Roquefort och MC Camembert. Senare tillkom Camembert Desirée och Runsta Ädelost. Den än idag så omtyckta Kvibille Ädel började tillverkas 1934 i halländska Kvibille.

Någon stor betydelse för de svenska mejerierna fick inte kopiorna av utländska ostsorter. 1949 talas i en skrift om ”en procentuellt obetydlig svensk tillverkning av Roquefort, Gouda, Port Salut, Camembert etc.” Och idag betraktar nog de flesta svensk cheddar, port salut och ädelost som inhemska ostsorter; de skiljer sig ändå rätt markant från de utländska med samma namn.

Smältost – något helt nytt

En något udda osttyp är smältosten. Det är en massa som tillverkas genom att vanlig hårdost smälts ned med speciella salter och därmed får en mjuk konsistens. Osten uppfanns i Schweiz 1912 som ett sätt att ge ost längre hållbarhet. Redan efter några år hade tillverkningen spritt sig över jorden, och särskilt i USA blev produkten mycket populär. Först i Norden var norska Kavli 1924, och även i Sverige kom man att kalla smältost för kavliost. Några år senare kunde Mjölkcentralen ta upp tillverkning, och varumärket blev NordOst.

På 1930-talet framhävdes i reklamen att SydOst och NordOst var billigare än de utländska förlagorna, och man uppmanades köpa ”svensk ost”. Under kriget annonserade man även att smältosten var ”poängbillig”, d.v.s. man fick större mängd av denna än av hårdost för samma mjölkkupong.

Det moderna alternativet

Smältosten blev också mycket populär. Bidragande till detta var att den kom att upplevas som något modernt. Snart uppstod ett antal olika varumärken. Medan andra svenska ostar hade gammaldags namn som signalerade tradition, kunde smältostar under 1950-talet kallas saker som Party, Smoky cheese, Supé, Sandwich-ost, Crème fromage cheese, Cup-ost eller Puck – för att inte tala om den berömda Raketosten.

Smältosten var också lämpad att smaksätta. Räkor, champinjon och skinka var redan på 1950-talet de klassiska smakerna – på tub eller i små trekantsförpackningar av färggrann folie. På 1970-talet blev smältosten allt mer ett lågprisalternativ till dessertostar. Serien Crème Superb (introducerad redan på 1950-talet) fick nu åtskilliga nya smaker och dominerade många familjers ostbricka på fredagskvällarna.

Skriven av Edward Blom, arkivarie och skribent