Mjölkkriget

Ett mått på folklig förankring bland politiker är den klassiska frågan – vet du vad en liter mjölk kostar? Det är sällan man hört talas om politiker som fått frågan om vad ett kilo potatis, eller varför inte en liter julmust, kostar. Mjölk är och förblir den folkliga drycken nummer ett. Därför är mjölken också ett slagkraftigt tillhygge inom den svenska politiken.

Olof Palme kunde inte svara på vad en liter mjölk kostade, varvid Hasse och Tage gjorde den klassiska Lindemansketchen i revyn Under dubbelgöken från 1979/80: ”2:15 kr för en liter mjölk, det var det jävligaste. Det hade jag inte en a-aning om…”

Detta citat befäste bilden av Olof Palme som en von Oben. Han hade en gång för alla visat att han inte var en av folket.

Slopade mjölksubventioner väckte ramaskri

Mjölken tillhör ett av de baslivsmedel som subventionerats av staten. 1989 kom Kjell-Olof Feldt och Bengt Westerberg med förslaget om slopade mjölksubventioner. Ett förslag som ledde till en hetsig debatt mellan politiker, näringsforskare, bönder och deras företrädare. Budskapen korsade varandra vad gällde mjölkens nyttighet respektive farlighet. Mjölkkriget var i full gång. I Lantbrukarnas Riksförbunds arkiv kan man läsa om stridigheterna bland pressklippen från 1989.

Regeringens folkhälsogrupp kom fram till att det vore bra om subventionerna försvann då det sannolikt skulle leda till att folk började dricka mindre mjölk, vilket ansågs bra för den svenska folkhälsan. Socialdemokraterna anklagades då för att ha dragit igång en politisk propagandakampanj för att kunna driva igenom förslaget om slopade subventioner på mjölk. I pressen talades det om en politisk mjölkallergi hos socialdemokrater och folkpartister.

Mjölkkriget engagerade hela det svenska folket. Det rasade in arga insändare i pressen som visade på ett ohejdat stöd för den svenska mjölken och subventionerna. Mjölk byggde denna kropp, och rör inte vår mjölk, lät tongångarna. I Aftonbladet öppnade man till och med en telefonjour dit oroliga och upprörda medborgare kunde ringa in.

Politiker med mjölkmustasch

Mejerinäringens lobbyister var inte sena att plocka sympatipoäng hos folket i denna strid. Man fick förre moderatledaren Gösta Bohman och vpk-ledaren Lars Werner att låta sig fotograferas med filmjölk på överläpparna. Med mottot Mjölk ger starka ben hoppade flera av partiledarna högt i riksdagshusets bänkar, trappor och korridorer. Lars Werner kommenterade så här kring mjölkkriget:

”Jag vet inte om jag ska ha synpunkter på vad folk ska dricka… Men jag gillar i alla fall mjölk och har absolut inget emot att ställa upp i mejeriernas reklam”. (Aftonbladet den 19 december 1989)

Sammantaget visar denna lilla odyssé på mjölken som en folklig och politisk dryck. Det har funnits tidigare kontroverser kring mjölk i Sverige. Sista ordet går till den kände socialdemokratiske agitatorn Zäta Höglund, som i Stockholms stadshus år 1916 sade:

”Ja, situationen är så förvirrad, att jag tycker att man med skäl kan säga att mjölken haft samma inverkan på stadsfullmäktige som brännvinet.”

Skriven av Lotta Sahlberg, arkivarie och skribent