Nordisk ost har funnits före både romare och munkar, men det vi i dag kallar ost, den svenska hårdosten, har vi främst kristnandet och munkarnas ostkunnande att tacka för.
Många av våra populäraste ostar har tillverkats i många hundra år, men ostens historia sträcker sig cirka 8 000 – 10 000 år bakåt i tiden. För 4 000 år sedan började man dock tillverka ost i större skala, och på 800-talet började man tillverka till exempel Gorgonzola. På medeltiden kom ostar som Gouda och Camembert.
Till Sverige kom hårdosten i samband med kristendomens intåg, och tillverkningen skedde länge bara av kvinnor, mejerskor. Ystningen skedde främst på prästgårdarna och män börjar delta i produktionen av ost först på 1700-talet.
Visste du att ...
- Osthyveln är en norsk uppfinning från 1925. Den är alltså inte svensk som många tror.
- Vi svenskar äter väldigt mycket ost – över 20 kilo per person och år.
- Svensk hårdost gjord på komjölk är naturligt laktosfri.
På 1500-talet fick tillverkningen av ost ett rejält uppsving. Det sägs att Gustav Vasa tog hit holländsk boskap och deras skötare på 1500-talet och normen om komjölk vid produktion av ost, som i dag dominerar i Sverige. Mejerier blev allt vanligare på större gårdar och trängde successivt undan prästgårdystningen.
Ost av hög kvalitet kräver färsk mjölk och sådan kunde inte samlas under flera dagar – stora ostar kunde bara göras av någon med riktigt många kor och därför blev det ett tecken på rikedom och status. Svensk ostindustri sväller under Gustav Vasa vilket skapar en betydande export.
På medeltiden använde man främst opastöriserad mjölk, vilken innehåller fler bakterier och kan innebära en viss hälsorisk. Pastöriseringsprocessen, som upptäcktes av Louis Pasteur i mitten av 1800-talet, tar död på bakterier och osten får en längre hållbarhet. Sedan 1937 är det lag på att all mjölk som säljs i Sverige ska pastöriseras.
