Intervju

Kristian Karlsson Bordtennis

Bordtennisspelaren Kristian Karlsson siktar på OS-medalj i sommar. Men helst skulle han vilja teleportera sig till Rio. Han är trött på alla resor som livet som pingisproffs innebär.

Namn: Kristian Karlsson.
Född: 1991.
Bor: I Halmstad och i Paris, ”ungefär lika mycket i varje stad”.
Familj: Mamma, pappa, syster, flickvän.
Favoritmat: Mammas kyckling. ”Det överlägset godaste som finns.”
Favoritartist: Nirvana.
Bästa musiken inför match: Nirvana och metal.
Meriter: Två SM-guld i singel, avgjorde Champions League 2014, EM-brons i dubbel 2015.

Hej Kristian! Berätta kort om dig själv – vem är du?
– Jag är en kille från Trollhättan. När jag var barn var jag lite nervös av mig och gillade att läsa, det gör jag fortfarande förresten. När jag blev äldre fick jag bättre självförtroende, och när jag var 16 år flyttade jag till Halmstad för att gå idrottsgymnasium. Nu bor jag halva tiden i Paris, där jag är proffs i klubben Pontoise Cergy.

Hur började du med bordtennis?
– Det var en kompis som drog med mig till en träning. Jag var ungefär 8 år då. Jag hade väl lite bollkänsla och tyckte det var kul direkt. Men det var inte förrän jag var 13 eller 14 år som bitarna föll på plats och jag började vinna tävlingar. Det hängde nog lite ihop med att jag inte blev lika nervös längre.

Höll du på med några andra sporter?

– Ja, fotboll. Men innan gymnasiet blev jag tvungen att välja. Jag gjorde nog rätt väl, som tog bordtennisen. Jag saknade verkligen lagkänslan från fotbollen. Men något proffs i Paris hade jag nog aldrig blivit om jag valt tvärtom.

Vad är tjusningen med bordtennis?

– Komplexiteten. Det kan vara världens mest komplexa sport. Skruv, racket, fart, motståndarens spelstil. Det är så många saker man måste ha koll på hela tiden. Och så är det mycket taktik: Vilka är motståndarens svagheter? Hur kan jag utnyttja dem? Hur kan jag undvika att han utnyttjar mina svagheter? Och så gäller det att behålla lugnet och koncentrationen vid bordet och bara fokusera på nästa poäng. Vad som än händer och vad än motståndaren hittar på.

Hur ser du på OS i sommar?
– Jag ser fram emot det mycket! Som det ser ut nu så kommer jag att få spela både singel- och i lag-turneringen. Dubbel är tyvärr inte med på OS-programmet. I lag har vi satt upp en bronsmedalj som målsättning, med lite flyt så klarar vi det. Landslaget är bättre än på många år.

Har du någon speciell rytm när du spelar?

– Inte riktigt. Jag har en aggressiv spelstil. Jag slår hårt och det är högt tempo. Kanske går jag till och med på lite väl mycket ibland. Jag vill avgöra poängerna snabbt. På träning är det mer rytmiskt, när man nöter samma slag tills det sitter i ryggmärgen.

Hur mycket tränar du?

– Tolv tvåtimmarspass i veckan ungefär. Men stora delar av året är det resor och matcher, så det blir inte alltid så mycket träning. Bordtennis är en väldigt matchtät idrott. Man får se vissa turneringar lite som träning, använda dem till att testa saker. För att kunna utvecklas.

Vad krävs det för att bli en riktigt bra bordtennisspelare?

– Tålamod. Träningen består till stor del av upprepning. Det tar lång tid – många år – att lära sig behärska alla typer av slag. Att ha roligt och att blicka framåt, så att nötningen av grundslag får ett syfte, är också viktigt.

Hur viktig är den mentala biten i bordtennis?
– Väldigt viktig. Man är så nära sin motståndare hela tiden. Man får inte bli på verkad av det. Man måste hela tiden klara av att fokusera på nästa boll.

Vilka fysiska egenskaper är viktigast i bordtennis?

– Spelet har utvecklats i världseliten de senast 10–20 åren. Bollduellerna har blivit längre. Och fysiken betyder allt mer. Du måste ha bra kondition, snabba fötter, bra benstyrka och – i alla fall om du har min spelstil – så krävs det explosivitet. Sedan så gäller det att vara bra på att studera sig själv och kunna förändra sitt spel. Vi elitspelare tittar väldigt mycket på våra egna matcher i efterhand och försöker hitta allt som går att förbättra.

Vilka är dina styrkor och vad skulle du vilja förbättra?

– Just explosiviteten har jag. Men jag skulle gärna vilja bli lite smidigare och rörligare. Därför kör jag ofta extra stretchning.

Hur hårt kan du slå?

– Jag vet faktiskt inte riktigt. Kanske 130 kilometer i timmen. Men farten dör av rätt fort efter träffen, eftersom bollen är så lätt.

Hur många racketar har du?
– Två, brukar jag ha med mig åt gången. Hemma ligger det väl några till. Men man byter inte gärna racket. Det formas liksom efter ditt grepp, blir en del av handen. Men gummit byter man ofta, annars tappar man i skruvförmåga.

Vad gör du på fritiden?

– Läser mycket. Umgås med familj, flickvän och vänner. Jag reser så mycket att jag inte behöver några fler hobbyer än så. Du ska få ett boktips förresten: Eragon-böckerna. Dem läste jag när jag var yngre. Jag tycker det är världens bästa bokserie. Men skippa filmerna, de är inte ens hälften så bra.

Gillar du mjölk?
– Nej. Jag ÄLSKAR mjölk. Det finns inget bättre än ett kallt glas mjölk, när man kommer hem efter träning.

Hur viktig är kosten för dig?
– Viktig. Jag har läst på och lärt mig vad kroppen behöver. Jag följer ingen strikt diet. Men jag är noga med att äta varierat och tillräckligt mycket. Om man gör av med mycket energi måste man tillföra mycket också.

Hur arbetar du med återhämtning?
– Jag sover lunch, en timme varje dag. Men det liv man valt som elitidrottare handlar mycket om återhämtning i sig: Träna, vila, äta, sova.

Har du någon dold talang?
– Jag är väldigt bra på att komma ihåg citat och filmrepliker. Folk brukar fråga mig i stället för att googla upp sådant … Jag har kollat mycket på film i mina dagar.

Berätta ett pinsamt bordtennisminne!
– Okej. Det här var när jag var 11 år. Jag gick in till en match. Drog av mig överdragskläderna, öppnade racketfodralet – som var tomt … Först fick jag panik. Och blev helt röd i ansiktet. Men sedan fick jag låna ett racket av någon snäll person i publiken.

Har du några idoler?
– Nu vet jag inte, men när jag var yngre var det Jörgen Persson, en fantastisk idrottsman och bordtennisspelare, och Timo Boll, som var en tysk pingisstjärna.

Hur känns det att själv vara idol nu då?
– Det är lite skrämmande, samtidigt som det gör mig väldigt stolt. Jag försöker vara ett gott föredöme. Men det är faktiskt ganska mycket ansvar.

Välj en superkraft!
– Teleportering. Det vore grymt bra! Jag är trött på alla resor.

Har du några hobbyer?
– Inte egentligen. Men mycket ledig tid – och restid – går till film, böcker och dataspel.

Stort lycka till i OS nu!
– Tusen tack!