Varför är det mjölkkris?

Det låga mjölkpriset på världsmarknaden har slagit hårt mot bönder över hela världen och inte minst i Europa. I Sverige tar fyra till fem mjölkbönder varje vecka beslutet att sluta producera mjölk, och på lång sikt hotas den svenska mjölkproduktionen. Utvecklingen i Sverige är resultatet av inte bara en mjölkkris utan två: en akut marknadskris och en långsiktig kostnadskris.

Mejerimarknaden avregleras och Arla tar steget ut i världen

För att förstå de två mjölkkriserna måste man veta lite om hur mejerimarknaden har förändrats de senaste 20 åren och Arlas svar på den här utvecklingen.

Fram till och med början av 1990-talet var den svenska mejerimarknaden hårt reglerad. Både importen och konkurrensen var begränsad. Men när Sverige gick med i EU 1995 inleddes en omfattande avreglering. Importen av mejeriprodukter ökade kraftigt och flera utländska mejeriföretag började ta plats i svenska mejeridiskar.

I det här läget hade Arla två val: antingen försökte man hålla ställningen på en alltmer konkurrensutsatt svensk marknad, eller så såg man utvecklingen som en möjlighet att hitta nya samarbeten och nya marknader för Arlaböndernas mjölk. Arlabönderna – Arlas ägare – valde det senare. I början av 2000-talet tog Arla sitt första stora steg utanför Sverige genom att gå ihop med danska MD Foods. Arla blev ett internationellt kooperativ.

Arlas internationella expansion har fortsatt och idag ägs Arla av 12 700 mjölkbönder i sju länder: Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Nederländerna och Luxemburg. Men Arla är fortfarande ett bondeägt och demokratiskt styrt kooperativ, byggt på samma princip som när vi startade i Sverige för 100 år sedan: att bönderna är starkare tillsammans.

Arlas mottagningsplikt och mjölköverskottet

Arla har så kallad mottagningsplikt. Det innebär att Arla hämtar all mjölk som våra ägare producerar. Varenda droppe, utan undantag. Det här är en av kooperativets grundprinciper. Totalt producerar Arlabönderna ungefär 70 procent av all svensk mjölk, men Arla har bara 50 procent av den svenska marknaden för mejeriprodukter. Det finns alltså ett mjölköverskott, och det är det bara Arla som tar hand om.

Arla är ofta de enda som vill och kan hämta mjölk även från små och avlägsna gårdar. Om inte Arla hämtade all mjölk skulle många bönder få lägga ner. Överskottet som uppstår exporterar Arla, och historiskt sett har detta varit lönsamt för Arlas ägare. Men det betyder också att Arla är mer känsliga för utvecklingen på världsmarknaden än mejeriföretag som bara säljer i Sverige.

LÄS MER: Vad gör Arla åt mjölkkrisen?

Den akuta marknadskrisen – stort utbud och låg efterfrågan

Det som har skapat den akuta mjölkkrisen är en sällsynt kombination av ökat utbud och minskad efterfrågan. Det stora utbudet av mjölk beror bland annat på att EU nyligen avskaffade sina mjölkkvoter. Tidigare hade alla EU-länder en viss kvot mjölk som de fick producera. Men sedan våren 2015 är det fritt fram att producera hur mycket man vill. Samtidigt bojkottar Ryssland mat från EU, och Kina har i stort sett lämnat världsmarknaden.

Produktionen har alltså ökat samtidigt som efterfrågan har minskat. Resultatet är att mjölkpriset har rasat. Och för att kunna sälja våra ägares mjölk mjölk måste Arla anpassa sitt pris. Om Arla på egen hand skulle höja priset på mjölk så skulle de stora kunderna – livsmedelskedjor exempelvis – helt enkelt köpa mjölk från någon annan. Och då skulle Arlabönderna som producerar mjölken inte få betalt alls. Så fungerar en fri marknad.

Just nu är den globala mejerimarknaden ur balans och mjölkpriset är lägre än på många år. Så småningom kommer marknaden att rätta till sig och mjölkpriset gå upp igen. Men parallellt med den akuta mjölkkrisen pågår en annan, större kris, som drabbar de svenska mjölkbönderna hårt.

Den långsiktiga krisen – höga krav och höga kostnader

Antalet mjölkbönder har minskat stadigt sedan 1980-talet. Det beror på flera saker. Bland annat har teknikutvecklingen gjort gårdarna större och mer effektiva. Mindre lönsamma gårdar slås ut eller blir uppköpta. Den här utvecklingen kan vi se i Sverige också. Från 1985 till 2015 har antalet svenska mjölkbönder minskat från 35000 till 4300

Källa: Fascinerande fakta om mjölkkor och mjölkföretag 

Svenska bönder dras med en del politiskt beslutade villkor – och medföljande kostnader – som bönder i andra länder inte har, till exempel:

  • En extremt hög dieselskatt (den svenska landsbygden går på diesel)
  • En omodern beteslag med 30 år på nacken
  • Höga arbetsgivaravgifter som innebär att de inte har råd att ta in tillfällig hjälp
  • Onödigt mycket byråkrati och tidskrävande regelkrångel

I Sverige har vi väldigt höga krav på djurhållning, kvalitet, livsmedelssäkerhet och miljö. Det här är svenska mervärden och dem ska vi värna om. Men Sveriges politiker måste inse att med höga krav kommer höga kostnader. Arlabönder är stolta och skickliga företagare som står på egna ben, och de vill inte ha allmosor. Det de vill ha är goda förutsättningar att bedriva jordbruk, och rättvisa villkor som gör att de kan konkurrera med vsina europeiska kollegor. Får de inte det är risken stor att Sverige inom 20-30 år inte har kvar någon mjölkproduktion alls.

LÄS MER: Så kan du stötta bönderna