Hur skiljs kalvar och kor åt inom mjölkproduktionen?

I modern mjölkproduktion skiljer lantbrukaren oftast kon och kalven åt efter kalvningen. Hur länge kalven får gå med kon varierar från gård till gård, vanligast separeras kalv och ko under det första dygnet. Bonden avgör själv det som fungerar bäst på gården, för att ko och kalv ska må så bra som möjligt.

En ko behöver kalva för att kunna producera mjölk. Därför inseminerar man korna när de kommer i naturlig brunst. När kalven fötts skiljs kon och kalven åt, oftast inom ett dygn efter födseln. I naturen hör kor till den typen av djur som lämnar sin kalv under längre stunder åt gången. Kon går för att beta, medan den nyfödda kalven gömmer sig i högt gräs eller buskage.

Separation mellan kalv och ko sker även i naturen

I naturen besöker kon sin kalv för att låta den dia den första veckan, men efter introduktionen till flocken är det kalven som söker upp kon för att få mjölk. Antalet digivningar minskar med åldern. De första veckorna är det 5–9 digivningar per dygn, men sedan minskar siffran till 3–5 digivningar per dygn. I naturen är ko och kalv i genomsnitt i kontakt med varandra under en halv till en hel timme varje dygn. Kor och kalvar tillbringar alltså inte mycket tid tillsammans, och separationen av ko och kalv är således inte fullt så onaturlig som man kanske kan tro.

Viktigt att separationen sker försiktigt

Det viktigaste är att själva separationen genomförs lugnt och försiktigt. På utländska Youtube-filmer kan man se exempel på våldsamma separationer av ko och kalv. Även hos Arlas lantbrukare kan det hända att kon brölar efter kalven i ett par timmar efter separationen. Det här beror till stor del på kon som individ och på tidpunkten då man genomför separationen. Ingen lantbrukare vill skapa en stressad och obehaglig situation för varken ko eller kalv. Det skapar obalans och oro i stallet, och ger en negativ effekt på mjölkproduktionen både hos den enskilda kon och ibland även hos de andra korna. Man har forskat på hur oro och stress hos en mjölkko kan medföra ökad hjärtfrekvens, att den håller kvar mjölk vid mjölkningen, och minskad mjölkproduktion. Därför arbetar vi i dag mycket målinriktat för att göra separationen så varsam och lugn som överhuvudtaget är möjligt.

Kalvar föredrar sällskap av andra kalvar

Under naturliga förhållanden introduceras kalven först till flocken i en ålder av cirka en vecka, varefter den integreras med kalvgruppen. I en studie av nötkreaturs naturliga beteende har man dessutom kunnat konstatera att kalven i naturen redan vid 8 dagars ålder ofta väljer andra kalvar som närmaste ”granne” i flocken i stället för sin mor.

Lantbrukaren främjar det naturliga beteendet

Det här naturliga beteendet försöker lantbrukaren att främja genom att ta undan kalven och låta den ”gömma sig” i en varm och torr kalvbox med halm, ensam eller tillsammans med en annan kalv. Det skyddar också den nyfödda kalven mot infektioner och skador i umgänget med större kalvar och kor. I kalvboxen kan kalven krypa ihop och ligga i fred precis som den skulle göra i naturen. När kalven är tillräckligt stark flyttar den ihop med andra jämnåriga kalvar i en större grupp.

En kalv lider ingen skada av att bli skild från kon. Däremot vore det synd att separera den först när den vid 8 veckors ålder har blivit en fullt utvecklad idisslare. Även om kalven vid den här tidpunkten inte längre behöver mjölken ur fysiologisk synpunkt, har kon och kalven i det här stadiet knutit ett band och skapat ett ömsesidigt beroende, som gör att det inte är bra att skilja dem åt just då.

Vad äter kalven om den inte dricker kons mjölk?

Det finns en myt att kalvar inte får komjölk eftersom mjölken går till produktion av mejeriprodukter. För en kalv är det livsnödvändigt att den får råmjölk inom de första 6–8 timmarna efter kalvningen. Under kalvens första levnadsdagar får den råmjölk från sin mor eller från andra kor i besättningen. Därefter måste kalven naturligtvis få tillräckligt med mjölk av god kvalitet genom hela mjölkutfodringsperioden. Det får den antingen från någon av besättningens kor eller genom mjölkersättning, som baseras på komjölk. Därutöver fodras kalvarna efter ett par veckor med vanligt foder som till exempel hö, så att deras tarmsystem utvecklas naturligt.