Bondebloggen

Krona är sjuk men tar hand om sin kalv

Krona är sjuk men ändå rätt så pigg och slickar på sin nyfödda kalv

Idag kalvade 450 Krona. Hon födde sin 6:e kalv. Tyvärr fick hon kalkbrist i samband med kalvningen. Det kallas kalvförlamning och är livshotande om man inte lyckas åtgärda kalkbristen. I väntan på veterinären lät vi henne svälja en kalkstav, hon hade fått en strax före kalvningen också i förebyggande syfte. Men trots att hon åt lyckades inte kroppen ta upp kalken. Våmmen fungerade dåligt. Vi ringde veterinären som lovade komma inom en halvtimme. Krona var ändå rätt så pigg men musklerna fungerade dåligt. De var aningen förlamade. Hon kunde inte resa sig upp. När det inte finns tillräckligt med kalk fungerar inte nervsynapserna.

Det är bra att ge kon ljummet vatten när hon är kall av sjukdomen. Vi trugar med det godaste höet och ensilaget för att hålla hennes mage igång.

Kalven är förstås i lika stort behov av råmjölk för att överleva trots att kon är sjuk. Vi tinade upp lite av vårt reservförråd som vi har i frysen. Den drack duktigt. När den provat sina vingliga ben en stund blev den trött och la sig nästan i famnen hos mamma. Trots att Krona var sjuk tog hon hand oms in kalv och slickade den.

Strax dök veterinären Gunilla upp. Hon jobbar åt jordbruksverket.

Först kontrollerade hon Kronas temperatur.

Gunilla kontrollerar att inte hjärtat slår för fort när kalken rinner in i blodet. Kon får inte få en kalkchock. Då kan hjärtat stanna.

 Efter behandlingen gav vi Krona lite mer ljummet vatten och nytt hö. Om hon inte skulle resa sig före åtta på söndagskvällen skulle vi ringa igen (det hoppades vi inte, både för Krona och vår plånboks skull, eftersom det var söndag och jourtid)
Det var bara att låta henne vara och se vad som hände. Vi gick in och åt lunch. På eftermiddagen kom Annika och jobbade i ladugården. När Krona vilat i 4 timmar skulle vi vända på henne, så att inte musklerna stelnade. Men det behövdes inte. Så fort Annika la handen på henne steg hon upp som om ingenting hänt!  Åh vad bra!

Kalvförlamning är en kosjukdom som har minskat i omfattning. Man kan försöka förebygga den genom avel och försöka se till så att inte sinkorna blir för feta. Man kan också ge särskilt sintidsmineralfoder och anpassa kalkgivan innan kalvning. Trots det händer det ibland att vissa kor får kalvförlamning. Då är det tur att det finns skickliga veterinären och att det slutar bra!

2 Kommentarer

sofia  •  Feb 01, 2012 13:51
Det är alltid jobbigt när djuren är sjuka. Tur att det oftast går bra när det är kalvförlamning ändå. Hälsningar från en mjölkproducent i norr.
Inger Sundberg  •  Feb 01, 2012 21:51
Hej! Ja, det är tur! Och det är ju inte så ofta, tack o lov. För det mesta går ju kalvningarna utan problem. Lycka till med dina kossor!