Intervju

Simon Sjödin Simning

Han älskar simning, fotboll på tv och kaffe. Och han äter frukost tre gånger om dagen! Men framför allt så är Simon Sjödin en av världens bästa medley-simmare.

Namn: Simon Sjödin.
Född: 1986.
Bor: I Aspudden, södra Stockholm.
Familj: Mor, far och bror.
Favoritmat: Indiskt.
Favoritartist: Ison & Fille.
Bästa musik inför tävling: ”Alltid svensk hip hop!”
Främsta meriter: EM-brons (lång bana), två VM-finaler (lång bana) och med i OS 2008.

Hej Simon! Berätta lite om dig själv, vem är du?
– En kille från förorten – Skärholmen-Vårberg i södra Stockholm. Jag är ganska avslappnad av mig och gillar att dricka kaffe och kolla på fotboll. När jag tycker något är kul så går jag in för det till 100 procent, så har jag alltid varit. Jag är väldigt målmedveten med min simning.

Hur kom det sig att du började med just simning?
– Jag var nog bara tre år när mamma drog med mig och brorsan till simskolan i Vårby gård. Jag fastnade liksom i systemet redan då och slutade väl egentligen aldrig på simskolan …

Höll du på med några andra idrotter som barn?
– Jag spelade lite fotboll och innebandy. Men bollsporter har aldrig riktigt varit min grej. Jag har ingen talang för det, tror jag. Det var min brorsa som fick bollsinnet i familjen.

När bestämde du dig för att satsa på simningen?
– Jag tillhörde alltid de bästa i min årsgrupp. Jag gillade verkligen att träna, och visst drömde jag alltid om OS och VM. Men det var inte förrän jag gick ut gymnasiet som jag verkligen tog tag i satsningen. Då kändes det som ett tydligt vägskäl. Skulle man satsa heltid på idrotten och OS-drömmarna eller plugga vidare på en gång och välja en akademisk bana? Jag valde simningen och min mamma stöttade mig ekonomiskt, lät mig bo hemma, så att jag kunde satsa 100 procent. Tack mamma!

Vad är tjusningen med simning, som fått dig att hålla på i snart 27 år?
– Det är väl just den där känslan att hoppa i vattnet. Då försvinner alla bekymmer. De rinner av. Jag blir ett med vattnet, känns det som. Sedan är det ju alla sim-polare och gemenskapen också. Simning är visserligen en individuell idrott, men både i klubben och i landslaget så stöttar vi varandra jättemycket. Och sedan så simmar man ju i lag ibland, i lagkapperna (Reds anm: sim-stafett).

Berätta lite mer om din idrott. Det finns många grenar och distanser, eller hur?
– Ja, fyra simsätt och distanser mellan 50 och 1500 meter. Bröstsim är det simsättet som de flesta börjar med. Ryggsim är inte heller så svårt, för man har huvudet åt rätt håll för att andas. Crawl kräver mer teknikträning från början, för att få till andningen och bensparkarna. Och fjärilssim är det svåraste – simningens Rolls royce! Och så finns ju medley, som jag satsar på nu. Då använder man alla fyra simsätten i samma race, men bara ett i taget.

Medley alltså, det låter väldigt svårt. Är det så?
– Ja. Inte är det enkelt i alla fall. Man måste helt byta mönster när man byter simsätt, och det ska ske på några tiondelar av en sekund. Och så krävs det en väldigt allsidig träning, för att bli en bra medley-simmare. Jag använder fler muskler i ett lopp, än vad jag visste hade jag hade förut. Och i bröstsimmet är det mycket långsammare rytm. Då pratar jag med mig själv, för att inte tajma fel. ”Arm-ben, arm-ben, arm-ben”, säger jag i en viss takt. Tajmar man fel i bröstsimmet förlorar man mycket tid. Sista längden är frisim. Då handlar det om att orka simma med rätt teknik och ignorera smärtan och mjölksyran i kroppen.

När du lyckas tömma kroppen helt på kraft, hur känns det då vid målgång? Finns det till och med risk att du sjunker?
– Haha, nä simmare flyter bra. Men det ska vara jobbigt att ta sig ur bassängen. Kroppen ska vara plågad. Jag tycker faktiskt att det är skön känsla. Det är en bekräftelse på att jag gjort allt jag kunnat.

Rent allmänt, vad krävs det för att bli en bra simmare?
– Först och främst att man tycker det är kul, annars går det inte. Sedan att man har rätt teknik. Då är det väldigt bra att lära sig helt rätt från början. Jag slipar fortfarande på detaljer, till exempel i vändningarna, jag gjort fel i många år. Att man äter ordentligt. Och att man har rätt mentalitet – alltså att man gillar att sätta upp ett mål och följa en plan för att nå dit.

Hur mycket tränar du?
– 30 timmar i veckan. 22 av dem är i bassängen. Så simmare simmar rätt mycket, haha! Resten handlar om styrka och rörlighet. Och så försöker jag aktivera lite ovanliga muskler. Bland annat dem man använder när man sträcker ut vristerna ordentligt. De musklerna använder man nästan bara när man simmar bröstsim. Oftast tränar jag fem timmar om dagen måndag till lördag och har söndagen helledig.

Vilket är ditt bästa träningstips till unga simmare som läser det här?
– Ha kul! Undvik press som känns tråkig. Lär dig att älska utveckling – och träna mest på det du är sämst på.

Hur fort kan du simma?
– Jag vet inte exakt. Men i starten kan det kanske vara fyra meter per sekund, sedan sjunker det till två meter per sekund. (Reds anm: I kilometer i timmen blir det drygt 14 i starten, som sjunker till 7.)

Om du har en träningsfri dag, händer det att du sticker och badar då?
– Nä, då håller jag mig utanför bassängen. Sedan har jag lite fobi mot att simma på öppet vatten. Jag gillar att se botten, annars kan jag lätt få lite panik. Så sjö- och havsbad skippar jag också. På söndagar, då jag oftast är ledig, brukar jag först ta sovmorgon, sedan sätta på kaffekannan och kolla på Premier League-fotboll hela dagen.

Gillar du mjölk?
– Ja, när jag var yngre drack jag en hel del mjölk. Men inte så mycket nu längre. Fast jag käkar yoghurt med müsli varje dag.

Har du någon annan favorit med mjölk i?
– Ja. Varm choklad! Oftast föredrar jag kaffe, men om man kommer hem och är frusen är varm choklad oslagbart.

Är kosten viktig för dig? Och vad äter du en vanlig träningsdag?
– Ja, det är jätteviktigt att äta för att orka. Till frukost blir det kaffe, två knäckemackor, yoghurt och müsli. Efter träningen dricker jag en näringsshake. Till lunch blir det svensk husmanskost. Efter nästa pass äter jag mellanmål, typ samma som frukosten. Middagen brukar bli långkok från söndagen, gärna grytor. Jag gör alltid så det räcker en vecka. Och sedan blir det alltid kvällsmat, också ungefär som frukosten. Jag äter frukost tre gånger om dagen, haha!

Hur jobbar du med återhämtning i övrigt?
– Regelbunden massage och elva timmars sömn per dygn. Jag sover oftast en stund mitt på dagen.

Har du någon dold talang?
– Det är nog kaffet igen. Folk brukar säga att jag gör riktigt gott kaffe. Jag är kaffekungen, haha!

Berätta ett pinsamt simningsminne!
– Jag har ju samlat på mig en del genom åren … Det värsta var nog från OS 2008. Det var 17 000 personer på läktarna och miljarder tv-tittare – en helt ny situation för mig. Och startproceduren var snabbare än jag hade trott. Så när vi blev uppkallade på startpallen såg jag hur min tränare stod och viftade uppe på läktaren. Jag hade glömt att ta av mig t-shirten. Jag slängde av mig den precis i tid för att hinna starta. Det var svettigt, haha!

Har du några sim-idoler?
– Nä … Jag har nog aldrig haft det heller. Men jag har haft en idol länge: basketspelaren Michael Jordan. En fantastisk idrottsman och bra representant för sin sport.

Hur känns det att själv vara en idol och förebild nu då?
– Det är kul. Jag gillar att skriva autografer. Jag vill vara en ambassadör för svensk simning och stå upp för mångfalden inom idrotten. Jag tänker hela tiden på att vara en bra förebild.

Vilken superkraft skulle du helst vilja ha, och vad skulle du använda den till?
– Osynlighet. Då skulle jag spionera på coola ställen. Som Vita huset och lyssna på vad Obama pratar om på fikarasterna. Och så skulle jag se mycket Premier League-fotboll, live från bästa platserna.

Har du några hobbyer?
– Kaffe och fotboll, som sagt. Annars gillar jag att cykla med min fixie (Reds anm: cykel med fixerad växel) och upptäcka Stockholm.

Allt talar för att du gör ditt andra OS nu i sommar. Vad tänker du kring det?
– Att det blir en personlig revansch för mig, eftersom jag missade OS 2012. Stolthet – över att få tävla i OS för Sverige! Det kommer att bli en idrottsfest, och jag ska vara i mitt livs form!