Intervju

Henrik Stenson Golf

När han behöver koppla bort golfen brukar han städa garderoben. Annars är det mest golf och familjen som gäller för Henrik Stenson. Hans sport är ny på OS-programmet. Så plötsligt, som 40-åring, är han för första gången ett av Sveriges största medaljhopp.

Namn: Henrik Stenson.
Född: Den 5 april 1976.
Bor: I Orlando, Florida, i USA. Är bara hemma cirka 15 veckor om året. Är ute och tävlar cirka 32 veckor om året. Och på semester i Sverige i cirka 5 veckor.
Familj: Frun Emma och barnen Lisa, 9, Kalle, 6, och Alice, 1.
Favoritmat: En riktigt god biff. ”Det finns det gott om här i USA”.
Bäst på tv: Game of thrones och Vikings. ”Annars kollar jag lite halvhjärtat på golf, för att ha koll, och på de serierna frugan gillar”.
Favoritmusik: Avicii och David Guetta. ”Men jag kan lyssna på det mesta”.
Bäst musik inför tävling: Ingen. ”Det finns de som har hörlurar på uppvärmningen och på banan. Men jag fokuserar bara på spelet.”
Främsta meriter: Vann båda stortitlarna Race to Dubai och FedEx cup 2013 och klättrade till plats två på världsrankingen. Vann Players championship 2009.

Hej Henrik! Kan du berätta kort om din bakgrund?
– Ja, jag är uppväxt i Kungälv, norr om Göteborg. När jag var 15 år flyttade vi till Bjärred i Skåne. Jag hade en lite annorlunda ingång till golfen. Ingen i min familj spelade. En dag när jag var 11 år hängde jag med min kompis Pontus och hans familj till Gullbringa, en golfbana i Kungälv. Jag fick väl på ett par skapliga slag med någon järnklubba, och tyckte det var kul. Sedan den dagen har jag tillbringat väldigt mycket tid på golfbanor. Men jag spelade fotboll och badminton också. Ibland funderar jag över hur det blivit om Pontus familj hade haft något annat fritidsintresse ...

I sommar är golf med på OS-programmet för första gången sedan 1904, hur känns det?
– Inspirerande! Jag hade ju inte räknat med att bli olympier. Jag ser mycket fram emot det. Det är häftigt! Sedan är det alltid en extra stolthet att spela för Sverige. Vi kommer att vara 60 herrspelare som spelar om medaljerna. Jag är absolut en av dem som kan vinna. Det är klart att jag drömmer om en guldmedalj!

När bestämde du dig för att satsa på golfen?
– Det skedde egentligen i två steg. När jag var 14 år kände jag att jag ville lägga all min fritid på golfbanan. På sommarlovet var vi ett gäng kompisar som var på banan från öppning till stängning i princip varje dag. Vi tävlade om att vara där flest timmar. Då slutade jag med de andra sporterna. Det fanns inte tid, helt enkelt. Golfen var så rolig. Men jag var inte helt inriktad på att försörja mig som golfare. Det dröjde till jag var 18 år innan proffsdrömmarna och planerna började ta form på allvar.

Vad är det med golf, då. Som lockar så. Vad är tjusningen?
– Man kan hela tiden utvecklas, i spelets alla olika delar. Och jag har alltid känt att jag vill och kan bli bättre. Säkrare. Skickligare. Alla som gillar utveckling kan nog fastna för golf. Jag har dessutom nästan alla mina vänner genom golfen.

Hade du någon nytta av de andra sporterna i ditt golfande?
– Ja. Det finns ingen toppgolfare som inte har bra bollkänsla och bra koordination. Jag tycker överhuvudtaget att barn ska hålla på med fler idrotter. Det finns ingen poäng med för tidig specialisering. Särskilt inte på golf, som är ganska enformigt när det kommer till rörelser. Kroppen behöver variation!

De här olika delarna av spelet man kan utveckla, berätta mer om dem?
– Oj. Det är utslag, långa inspel, korta inspel, bunkerslag, kluriga lägen, puttning. Alla de här delarna behöver man nöta för att bli bra.

Vad är ett klurigt läge?
– Det kan vara att prickskjuta mellan två träd. Eller att man måste över ett träd man ligger nära, då krävs en mycket brantare båge än annars. Eller att bollen ligger där det lutar så att man måste stå med fötterna olika högt när man slår. På en av de kändaste golfbanorna St Andrews finns det en mur nära 17:e hålets green. Den har flera spelare vallat bollen emot, och studsat in på greenen.

Så golfträning handlar om att nöta olika moment?
– Nej, inte bara. Du måste få ihop delarna till en helhet också. Därför är det viktigt att gå hela rundor ibland på träning.

Hur mycket tränar du?
– Fem till åtta timmar om dagen. Men då ingår både golf-, gym-, och konditionsträning. Det är viktigt att vara i bra fysisk form, särskilt om man är 40 år, som jag. Det gör det lättare att hålla koncentrationen uppe och det förebygger skador.

När hela familjen är ledig, blir det golfsemester då?
– Nej, då är vi hemma i Sverige och tar det lugnt. Det är klart att jag kanske ställer upp på något golfevenemang. Men inte så att jag ägnar semestern åt att träna. Inte längre i alla fall. Nu försöker jag alltid att satsa på kvalitet före kvantitet i träningen. Jag vill hinna umgås med min familj också.

Hur jobbar du med kost och återhämtning?
– Jag försöker att äta hälsosamt. Och inte mer än jag behöver. Sedan är det viktigt med sömn och att vila hjärnan ibland också. Då funkar det att lägga sig och lyssna på musik eller kolla på någon bra serie, så att tankarna inte bara kretsar kring nästa tävlingsrunda dygnet runt. Att städa garderoben eller garaget är ett annat bra tips, då släpper jag alltid golfen helt.

Om man vill börja med golf. Hur ska man göra då?
– Göra som jag gjorde och följa med någon som redan spelar. Eller kontakta närmsta klubb och fråga om nybörjarlektioner. Det är förresten en bra idé för alla som vill börja med golf. Grunderna är viktiga. Då är det lika bra att lära sig rätt från början.

Men är det inte väldigt dyrt att börja med golf?
– Det där är en myt. Det är inte alls dyrt jämfört med till exempel ishockey eller ridning. Visst, det finns både klubbor och klubbar som kostar mer. Men för att börja spela på riktigt behöver man ett junior-set med åtta, nio klubbor. Att köpa ett sådant begagnat är inte dyrt.

Berätta lite om golf, för den som inte kan alls. Och berätta om dina styrkor och svagheter.
– Alltså. Det är jätteenkelt att förstå. Det gäller att slå bollen i hålet på så få slag som möjligt. Man brukar spela 18 hål per dag. Och en tävling brukar vara i fyra dagar. Man har med sig olika klubbor som passar för olika slag. Mina styrka är järnslagen, alltså spelet in mot green. Green är det lilla område där hålet finns. Träslagen är de längsta slagen. De kortaste inspelen mot green brukar kallas för chippar eller wedge-slag. Och på själva green, så puttar man. Ofta finns det sandgropar, som kallas för bunkrar. Hamnar bollen där måste man använda en speciell teknik och oftast en ”sand wedge”-klubba. Jag är väl egentligen inte riktigt dålig på någonting. Det finns ingen i världseliten som är helt kass på någon del av spelet. Det håller inte. Min puttning har varit lite ojämn genom åren. Men den förbättrade jag senaste säsongen. Det kan man tydligt se på statistiken från tävlingarna.

Berätta mer om klubborna!
– Man får ha 14 stycken med sig ut på banan. Det brukar vara en putter, tre wedge-klubbor, tre träklubbor och sju järnklubbor. Träklubborna är inte gjorda av trä längre, men de kallas ändå så. De största träklubborna, som man slår längst med, kallas ibland för drivers. När man är nybörjare räcker det, som sagt, med ett halv-set. Alltså typ sju till nio klubbor.

Hur många klubbor har du hemma då?
– Flera hundra! De fyller upp garaget. Och hela tiden skickar företag nya, som de vill att jag ska prova ... Sedan har jag sparat några gamla som jag använt när jag vunnit. Och några från ungdomsåren. Jag är nog lite för bra på att spara saker.

Hur långt kan du slå bollen?
– Om jag får en bra träff, det är medvind och mammas köttbullar står på spisen kan bollen landa efter 270 meter. Med studs och rull blir det en bit över 300 meter.

Oj! Men då ser du inte bollen hela vägen, va?
– Jo, faktiskt. Så länge det inte är något som skymmer sikten. När man har spelat golf ett par år får man ett särskilt tränat öga. Jag ser faktiskt oftast precis var bollen hamnar.

Vad behöver man för att kunna bli golfproffs?
– Bollkänsla och bra koordination mellan öga och hand. Du kan komma ganska långt bara genom att träna, men inte till världstoppen. Då behöver du grundtalang också. Sedan måste du vara disciplinerad och gilla att träna, och du måste vara mentalt stark. För alla golfare möter motgångar. Då gäller det att orka jobba sig ur de svåra situationerna. Och så måste man kunna koncentrera sig i alla lägen. För det är alltid nästa slag som gäller. Det måste bli så bra som möjligt. Det går att träna upp koncentrationsförmågan, till exempel kan du be kompisarna att störa dig lite när du ska slå.

Har du haft några sådana svackor?
– Ja visst. Men det finns ingen golfare i min ålder som inte haft problem. 2011 var jag inte ens rankad bland de 200 bästa i världen. Två år senare var jag nummer två. Jag knöt helt enkelt näven i fickan och bestämde mig för att det fick räcka med dåligt spel. Två år senare var jag nummer två i världen. Alla framgångar och motgångar inom golfen har sammantaget varit en fantastisk resa. Från att jag som 11–12-åring gick mina första rundor på Gullbringa till den golfare jag är i dag, som 40-åring. Jag vill gärna lägga till ett par kapitel i den berättelsen. En major-seger och ett OS-guld är väl de två golfgrejerna som står överst på önskelistan.

När du tänker på dina svackor, finns det något du tänker att du borde ha gjort annorlunda?
– Egentligen bara en sak. Jag borde ha tagit tag i min fysträning tidigare. Då hade jag säkert förebyggt ett par skador och tagit mig tillbaka snabbare från dåliga perioder.

Har du några idoler?
– Jag vet inte om jag har det nu. Men jag har haft många. Först var det Sveriges två största idrottare genom tiderna, Björn Borg och Ingemar Stenmark. Dem beundrade jag mycket. Sedan gick det över till golfare, Anders Forsbrand, Ove Sellberg och Mats Lanner från Sverige. Och så de internationella storstjärnorna Seve Balestrero och Nick Faldo.

Nu är du själv idol. Hur tänker du kring det?
– Ja ... Jag försöker alltid inspirera och snacka med juniorer när jag får chansen. Men sedan är det väl så att man själv aldrig tycker att man är så stor som man tyckte att ens idoler var. Även om man kanske är det sett till resultat och ranking. Jag går alltså inte runt och känner mig som en idol. Man måste vara egoist till en viss del, för att lyckas som golfare. Men det är en annan typ av ego, tror jag. Det har inget med att går runt och känna sig som kungen av världen att göra.

Berätta ett pinsamt golfminne!
– Det finns faktiskt ett väldigt berömt foto av mig när jag slår ett slag i bara kalsongerna. Det var på en tävling 2009. Bollen låg i en damm, som torkat lite och nu bara bestod av gegga. Det gick helt klart att slå bollen. Men jag hade ingen lust att gå resten av tävlingen med helt leriga byxor. Byxorna var dessutom vita. Så jag tog helt enkelt av mig dem. Och spelade bollen. Självklart var det en fotograf där. Bilden hamnade på flera omslag av golftidningar. Och än i dag händer det att folk kommer fram och vill ha den bilden signerad.

Välj en superkraft!
– Det finns flera saker som hade varit praktiska på golfbanan. Superprecision, till exempel. Men jag väljer nog ändå att kunna flyga. Att bara kunna dra iväg när man känner för det, som Stålmannen. Det vore det coolaste.
Har du någon dold talang?
– Det tror jag inte. Men jag har ett dolt intresse. Jag är barnsligt förtjust i pranks. En av mina favoriter är en penna som ger elstötar. Jag ber någon skriva något, lämnar över pennan. Och pang, så får personen en stöt. Superkul! Haha. Mognadsmässigt blir jag kanske aldrig äldre än 15...