Ida Ingemarsdotter LÄNGDSKIDOR

Ida Ingemarsdotter har stått på skidor sedan hon var två år gammal, och är precis så envis och stark som man måste vara för att bli bäst i världen. Men för henne handlar skidåkningen inte bara om att vara bäst och starkast - den handlar om frihet.

Hej Ida! Du är en av världens bästa längdskidåkare – hur kommer sig det?

– Jag är uppvuxen i en familj där det åks mycket skidor och började när jag var två år. Jag växte upp i Sveg i Härjedalen och bor man nära fjällen blir det så. Men att det blev längdåkning var inte så självklart utan mer en slump. Jag tyckte bättre om alpint och satsade mer på det. Men så blev det mer och mer längd. Jag vann min första tävling och blev sugen på att fortsätta. Efter ett tag hade jag inte tid att satsa på båda och blev tvungen att välja. Redan i 12-årsåldern la jag av med utförsåkning.

Vad är det som gör längdåkning så kul?

– För mig är skidåkning en otrolig frihet. Jag kan till exempel träna lite när jag vill och precis var jag vill. Man kan njuta av naturen i skogen eller på fjället eller av omgivningarna mitt i Stockholm city. Och i längdåkning är det viktigt att variera träningen, så jag både springer, cyklar, åker rullskidor och längdskidor förstås. Och så håller jag på med styrketräning, så det är en väldigt allsidig träning.

Vad krävs för att bli riktigt, riktigt bra på längdskidåkning?

– Man måste vara stark på flera sätt, både stark genom att orka länge och vara uthållig och ge-nom att vara stark i hela kroppen. Och för att bli det krävs det nog att man är både envis och målmedveten för att verkligen genomföra den träning som krävs.

Vilka är dina styrkor?

– En av dem är att jag har hel del envishet och inte ger upp i första taget. Jag gillar att utmana mig själv, se hur mycket jag orkar. Jag sätter upp mål jag vill nå. Nu för tiden är det mer en viss känsla som jag vill uppnå, en särskild känsla i kroppen – som när man är i riktigt bra form. Tidigare var det mest vissa resultat som jag ville uppnå. Gilla tävlingar. Men fortfarande är det ju så att om man har krigat om medaljer är det ju dit man vill även i fortsättningen.

När tränar du hårdast?

– På sommar och höst. Det är då man bygger upp kroppen inför tävlingssäsongen. Under vintern tränar man förstås också, men inte lika hårt. Då håller man igång och kroppen, för om man trä-nar för hårt blir man för sliten för att kunna prestera på topp under tävling.

Hur mycket tränar du?

– Under försäsongen blir det 15-25 timmar i veckan. Under tävlingssäsong gäller det mest att träna för att hålla igång det man har byggt upp, så då blir det mindre.

Hur ska det bli att tävla i OS?

– OS är väldigt stort, så det är det stora målet den här säsongen. Jag siktar på att göra så bra prestationer som möjligt och att ta medaljer.

Hur viktigt är det med rätt mat för att kunna prestera?

– Det är viktigt, väldigt viktigt. När jag har varit ute och tränat gäller det att få i sig mat direkt efter passet. Man behöver energi för att återhämta sig och för att inte bli sjuk. Som skidåkare förstör en vanlig förkylning väldigt mycket. Och så förbereder jag mig inför varje träning och tävling med att äta mat som gör att jag orkar köra hårt.

Hur gör du med återhämtning?

– Efter att ha tränat hårt en period, ser jag till att vila. Mellan passen brukar jag se till att få en stund där jag bara slappnar av eller läser en bok. Då tar jag det väldigt lugnt i 30-45 minuter. I övrigt försöker jag leva ett vanligt liv och se till att sova ordentligt. Utan sömn sliter det väldigt mycket att träna så hårt som vi skidåkare gör.

Dricker du mjölk?

– Ibland dricker jag mjölk och äter en macka. Jag är mer en yoghurt- och filmänniska. Yoghurt blir det ofta vid mellanmål. Pannkaka äter jag också, det är en riktig favorit hos mig, och det innehåller ju en hel del mjölk.