Frida Hansdotter SLALOM

FRIDA HANSDOTTER

Född: 1985.

Bor: Fagersta i Västmanland.

Intressen: All möjlig sport. Och att umgås med nära och kära.

Dold talang: Jag brukar smycka och fixa med mina glasögon. Och så tillverkar jag armband av tenntråd.

Favoritmat: Sommartid gillar jag att äta en grillad köttbit med en god sallad.

Meriter: En av världens bästa slalom- och storslalomåkare. Sex andraplatser i världscupen (alla i slalom), VM-brons i slalom 2013, VM-silver i lagtävling 2013.

Hej Frida, vad är egentligen grejen med att kasta sig ut i en brant backe? Är inte det väldigt läskigt?

– Nej, jag är aldrig rädd när jag åker. Inte när jag tävlar heller. För mig är det en helt fantastisk känsla att svischa nerför backarna. Det pirrar i kroppen, det är väldigt härligt.

Hur kommer det sig att du började åka?

– Det var min familj som åkte, mamma, pappa och syrran, och jag följde självklart med. Och jag tyckte att det var roligt med en gång. Jag var två, tre år första gången.

Har du testat andra sporter?

– Jag har provat på det mesta, bland annat fotboll, ridning, dans, innebandy och längdåkning. När jag gick i sjuan eller åttan valde jag slalom. Jag ville bli bäst i världen. Min syster var också duktig på slalom och gick skidgymnasium, men sedan slutade hon medan jag fortsatte.

Vad var det som gjorde att du valde slalom?

– Det var roligast. Det var mycket fart och fläkt och jag hade alltid väldigt kul. Och så kände jag att det gick väldigt bra och att jag hade något att ge. Men viktigast var glädjen jag kände i skidåkningen. Men jag har haft mycket glädje av att ha varit aktiv i flera sporter. Jag gillade fotboll mycket, för det var roligt att vara med i ett lag. I slalom tävlar vi oftast individuellt, men man får ändå en väldigt bra lagkänsla eftersom vi bor tillsammans när vi tävlar och åker iväg på en massa träningsläger.

Hur gör du för att inte bli rädd, trots att det är isigt och brant?

– Jag ser svåra backar som en utmaning som jag ska klara av och då ger jag järnet i alla lägen. Men det gäller att ha respekt för backen och att veta vad man ska göra. Gör jag en enda liten miss så kan tävlingen vara över. Och det är klart att det kan göra ont när man ramlar, men oftast går det bra.

Vilket mål har du i OS?

– Drömmen är förstås att vinna guld. Det är mycket som ska stämma, men möjligheterna finns.

Hur äter du för att orka träna och tävla?

– Jag äter mest vanlig husmanskost enligt tallriksmodellen (en viss del grönsaker, en viss del kött/fisk, en viss del pasta/potatis). För att få ut mesta möjliga av min träning är det viktigt att äta rätt och äta den mängd som krävs för att orka träna hårt. Det är också viktigt med återhämtning. Om man inte får tillräcklig vila efter ett träningspass orkar man inte ge järnet på nästa. Det krävs ett visst antal timmar vila varje dygn.

Dricker du mjölk?

– Ja, mycket. Mjölk är både gott och nyttigt, det är något jag får i mig varje dag.

Har du något favoritrecept med mjölk i?

– Jag brukar göra smoothies efter träning, men har ingen särskild favorit. Jag blandar i det jag har. På sommaren blir det mycket mjölk och jordgubbar.

Hur mycket tränar du?

– Det blir ungefär ett 10-tal pass i veckan, sammanlagt 3-4 timmar om dagen. Sommarträningen är ju inte den roligaste, men jag vet ju att den behövs. Och för varje år som jag tränar hårt blir jag lite starkare och orkar lite mer. De riktigt tunga träningsdagarna klarar jag av genom att tänka att jag gör det här för att bli bäst i världen!

Hur ska man träna för att bli utförsåkare i världsklass?

– Helheten är väldigt viktig, man måste vara både explosiv och uthållig och stark och smidig. Så det är viktigt med en allsidig träning. Själv får jag väldigt bra hjälp med träning av våra tränare. De lägger upp program och pass väldigt olika för olika åkare beroende på vad man behöver mest. Det är väldigt skönt att ha den hjälpen.