ANRIKA OCH ÄDLA OSTAR FRÅN KVIBILLE

Kvibille var länge enbart känt för sina cheddar- och ädelostar, men i dag innefattar varumärket flera andra ostsorter, som Präst och Grevé. Mejeristen Alfred Wendler etablerade på 1920-talet Kvibille som ostleverantör och för att nå den positionen tvingades han offra sina egna skjortärmar i produktionen.

På 1910-talet ägde Håkan Jönsson flera mejerier i Halland och öppnade hösten 1916 ytterligare ett. Det nya mejeriet låg i orten Kvibille och fick 83 mjölkleverantörer. Två år senare avled Jönsson, och hans son Alfred Wendler tog över driften vid Kvibille mejeri.

Ett stort problem för den nye mejerichefen var att kyla ner de stora kvantiteter mjölk som kom in till mejeriet. Is transporterades från sjöarna runt Växjö och lades i sågspånsstackar som hjälpte till att hålla kylan. På 1920-talet införskaffade dock Wendler den av Baltzar von Platen och Carl Munters år 1922 uppfunna kylmaskin, som lade grunden för det moderna kylskåpet. Kvibille var ett av de första mejerier i Sverige som köpte in uppfinningen, vilket gav det en fördel gentemot sina konkurrenter.

Den första ostsorten som producerades på mejeriet var hushållsost, senare tillkom sorterna Stilton och Herrgård. Wendler var en skicklig mejerist och höll hög kvalitet på sina produkter. Det gjorde att han kunde ta nästan dubbelt så mycket betalt för sin hushållsost som andra mejerier. Den höga kvaliteten kännetecknade också de ostar som skulle göra Kvibille mejeri berömt: Kvibille Cheddar – länge känd som Kvibille Special – började tillverkas 1928 och Roquefort – Kvibille Ädel – kom till 1933.

Kvibilles Cheddar med sin karaktäristiskt aromatiska smak skapades av Wendler tillsammans med professor Rosengren vid Alnarps lantbruksinstitut. För att få rätt sorts väv runt cheddarosten när produkten togs fram använde Wendler i ett experiment sina egna skjortärmar som väv. Det fick Kvibilleborna att inledningsvis kalla osten för Alfreds skjortost. Som väv runt dagens cheddarost används ett speciellt bomullstyg som görs i Storbritannien efter detaljerade regler.

En dansk tar över

År 1934 såldes mejeriet till dansken Marius Boel, som produktutvecklade framför allt ädelosten. Han var i Danmark känd som ”Mr Danablue” – den förste som tillverkade av blåmögelost på komjölk (förebilden Roquefort-osten var gjord av fårmjölk). Korna i Halland levererade just den högklassiga mjölk som behövdes för att mögelosten skulle kunna nå upp till hans kvalitetskrav.

Marius Boel drev mejeriet vidare till 1957, då Hallandsortens mejeriförening tog över verksamheten. I mitten av 1900-talet lades många mejerier ned i Halland, men Kvibille fick leva kvar tack vare att ostarna som producerades här var så populära. Medan orter som Harplinge och Getinge förlorade sina mejerier utökades Kvibille mejeri och tog runt 1960 emot mjölk från cirka 1 000 leverantörer.

Nedläggningarna och sammanslagningarna av halländska mejerier fortsatte i rask takt under 1960-talet. År 1965 var västkustens samtliga mejerier anslutna till Lantbrukarnas mjölkcentral som hade sitt huvudkontor i Göteborg.

Och den 1 september 1972 anslöts Lantbrukarnas mjölkcentral till Arla, som då fortfarande hette Mjölkcentralen. På så vis kom Kvibilles berömda ostar i Arlas ägo.

Kvibille slutade med mjölkhantering och blev ett renodlat ostmejeri. Både ädel- och cheddarosten fortsatte att sälja bra. Cheddarn var mycket populär i Sverige. År 1980 beslöt till exempel Gastronomiska Akademien att ge Kvibille mejeri ett av årets hedersdiplom ”för hög ostkvalitet i allmänhet och särskilt för mejeriets cheddarost”. Ädelosten var länge framför allt en framgångsrik exportvara – populärast i Sydeuropa men den gick hem även i Nordamerika, Australien och Afrika.

Nya produkter och fina priser

År 1994 lanserades Kvibille Gräddädel – en fetare variant av ädelosten från 1983 – i Storbritannien under namnet Swedish Blue och gjorde stor succé. Till exempel vann man första pris vid en ostmässa i landet. Den brittiska lanseringen gjorde att de redan hårda hygienkraven som rådde i Kvibille mejeri skärptes ännu mer, beroende på att de brittiska butikskedjorna ställde specifika villkor för att köpa in osten, som att takarmaturerna skulle ha splitterskydd och vattenkranarna styras med fotoceller.

Samma år som ädelosten började säljas i Storbritannien röstade Sverige för inträde i EU, vilket bland annat innebar att Kvibille mejeris ägare Arla Ost gjorde en storsatsning på den europeiska marknaden. Osttillverkningen skulle byggas ut och EU-anpassas.

Inte bara i Storbritannien vann Kvibille priser utan man blev i Wisconsin i USA prisbelönad för sin gräddädelost i ost-VM i 1990-talets början. I Sverige har Kvibilles cheddarost även vunnit ost-SM vid ostmässan i Skara.

År 2005 lanserade Arla ostsorterna Grevé, Svecia, Herrgård och Präst under det prestigefyllda varumärket Kvibille. De tillverkades dock inte i orten utan i Arla-ägda Kalmar mejeri. De här ostarna skulle vara vällagrade, men inom Kvibille var man inte nöjd med smaken utan drog in produkten och beslöt sig efter ett antal smaktester för att lagra ostarna i fyra månader till.

I en nylansering för ostarna hösten 2006 gick Arla ut i en stor annonskampanj med texten: ”Till slut var det några som reagerade på att våra ostar inte smakade tillräckligt – vi.” Nu skulle ostarna vara lagrade i ”minst 14 månader” förklarades det. Den här gången gick det bättre, och de nya Kvibillesorterna kom att fortsätta fylla butikernas ostdiskar. Numera, i början av 2010-talet, lagras de Kalmartillverkade ostarna i minst 9 månader.

Under 2000-talet har Kvibille produktutvecklat sina klassiska ostar. Cheddar- och ädelostsorterna finns givetvis kvar i sina originalsmaker men finns med olika fetthalter och lagringstid, och har också smaksatts med bland annat whisky, Hallands fläder och calvados.

SkjortostKvibille var länge det enda svenska mejeriet som tillverkade cheddarost, som ursprungligen skapades under medeltiden i den engelska byn Cheddar. Speciellt för cheddarosten är att den sammanpackade ostmassan, sedan den tappats på vassle, ”cheddras” över natten – massan ligger kvar i karen till morgonen därpå, då den mals, saltas och packas i den specialtillverkade ostduken där den både kan pressas ihop och andas.

Eftersom Kvibille Cheddar i alla år varit en så uppskattad ost har många undrat om det är magiska krafter som tar vid på natten och skapar smaken.

Skriven av Mats Wickman, journalist och kulturhistoriker

Läs mer