När mjölkpriset bestämdes uppifrån

Regleringssystemet för mjölk var ett nätverk av regleringar som kom till vid olika tidpunkter och med olika syften. Systemet var komplext därför att många av regleringarna hade inbördes samband och ibland med flera än ett syfte. Hörnstenarna i prisregleringen för mjölk- och mejeriprodukter var gränsskyddet och utjämningssystemet. Övriga regleringar har fått lämnas därhän.

Syftet med regleringen av jordbruksprodukternas priser var att ge jordbrukarna möjlighet att uppnå en viss inkomstnivå. Prisstödet gavs i form av ett gränsskydd, som vid behov kompletterades med marknadsreglerande åtgärder som t.ex. lagring och exportstöd. Gränsskyddet avskärmade hemmamarknadens allmänna prisnivå från världsmarknadens påverkan

Vid överskott inom landet gav inte gränsskyddet tillräckligt prisstöd utan måste kompletteras med avsättningsgarantier vid exporten. SMR bildades 1932 för att organisera smörexporten. Tiden före och efter andra världskriget steg världsmarknadspriserna, och de svenska prisregleringarna blev då ett skydd mot alltför höga livsmedelspriser i landet.

Sänkt avräkningspris finansierade exportbidragen

Ursprungligen finansierades exportbidragen genom avgifter på all till mejeri levererad mjölk. När SMR:s regleringskassa infördes och exportbidragen täcktes genom kassan utbetalades utjämningsbidraget till mejerierna lika för all mjölk. I båda fallen stod alla mjölkproducenter för exportbidragen genom ett sänkt avräkningspris.

Jordbruksregleringen handhades av Statens Jordbruksnämnd (JN), som hade regeringens uppdrag att efter överläggningar med lantbrukarna (Jordbrukets förhandlingsdelegation) och konsumenterna (Konsumentdelegationen) lägga fram förslag till prisregleringens utformning och innehåll.

Från 1973 fram till i början av 1980-talet tilläts inte de i jordbruksprisförhandlingarna överenskomna prishöjningarna att i full utsträckning resultera i ett höjt gränsskydd och därmed höjd prisnivå inom landet. Budgetmedel tillfördes regleringskassan som livsmedelssubventioner. Dessa avvecklades successivt under 1980-talet och för konsumtionsmjölk slutligen i samband med avregleringen.

Lönsamma produkter fick högre avgifter

Utjämningssystemet bidrog till att utjämna lönsamheten mellan olika mejeriprodukter. Syftet var att mejeriföretagen oavsett produktionsinriktning och geografiskt läge skulle kunna betala mjölkleverantörerna ungefär samma pris för mjölkråvaran. Förenklat innebar prisutjämningsförfarandet att lönsamma produkter belastades med en försäljningsavgift. Ju högre kalkylerad lönsamhet, desto högre avgift. Avsikten var att reducera lönsamheten så att de olika mejeriprodukterna skulle ge samma betalning för mjölkråvaran.

Försäljningsavgifterna betalades in av mejeriföretagen till regleringskassan. Regleringskassan stod för allmänna kostnader som kvalitetstillägg för ost och smör, samt lagringskostnader och exportbidrag. Skillnaden mellan kassans intäkter och kostnader betalades ut som utjämningsbidrag till mejeriföreningarna per kilo invägd mjölk med viss fetthalt. Försäljningsavgifterna bestämdes utifrån utjämningskalkyler för de olika produkterna. Beräkningarna utfördes inom SMR.

Skriven av Gunnar André, agr. lic.