Fusionen: Så bildades Arla Foods

När Arla nu var på väg in i en stor fusion var det ett mycket stort beslut för svenska mjölkbönder och för Arlas förtroendevalda i styrelse, förvaltningsråd och stämma. Tanken var att undersöka två alternativ:

Det första var en fusion med finska Valio som skulle skapa ett stort nordiskt mejeriföretag med starka nationella varumärken och en dominerande ställning på de två hemmamarknaderna, men med begränsad tillgång till internationella kunder och varumärken. Arla och Valio var ungefär lika stora, båda med starka balansräkningar men utan exportkunnande.

Det andra alternativet var svårare eftersom MD Foods var dubbelt så stort som Arla, vilket skulle göra inflytandefrågorna besvärliga att hantera. Även här var det två företag med dominerande ställning på sina hemmamarknader, men med MD Foods som en stor internationell spelare med starka relationer till de stora affärskedjorna i Europa och i Mellanöstern.

Fusionsförhandlingarna med Valio läckte ut i finska medier och tvingade vd Matti Kavetvuo till en offentlig reträtt, som sedan avslutade varje försök att återuppta förhandlingarna. Valios starka politiska ställning i Finland hade nog också gjort det mycket svårt att genomföra en fusion.

Svårt lösa inflytandefrågor

Utan tvekan var MD Foods den partner som var mest attraktiv för Arla. Men inflytandefrågorna var svåra att lösa. Lösningen blev att inflytandet i det nya företaget till hälften baserades på mjölkmängd och till hälften på antalet medlemmar/mjölkleverantörer. Ägandeskapet blev alltså flytande, under de första åren med MD som ägare till 60 procent och Arla till 40 procent.

Det är många punkter som ska på plats vid en fusion mellan två stora lantbrukskooperativa företag. Därför blev frågor som styrelsens och ledningsgruppens sammansättning, ordförande och vd, mjölkprissystemets utformning (hur bondens mjölk ska betalas), huvudkontorets placering och namnfrågan viktiga förhandlingspunkter.

Företaget fick något överraskande namnet Arla Foods, vilket hängde samman med att MD inte var något bra namn i Danmark och att förkortningen för Mejeriselskabet Danmark inte var någon bra förkortning för ett nordiskt och internationellt mejeriföretag. Huvudkontorets placering till Århus var inte helt lyckad ur svensk synpunkt eftersom förbindelserna med Sverige är svåra. Men med ett stort huvudkontor på över 1 000 personer samlade i Århus och med den mesta tillverkningen på Jylland så fick det bli så.

Medlemmarna fick rösta om fusionen

När fusionsförhandlingarna avslutats producerades ett prospekt med framtida marknadsbedömningar, nyckeltal och ekonomi samt fusionsavtalets innehåll. Prospektet distribuerades till alla delägare, som fick möjlighet att uttala sig om fusionen. Av de 39 kretsarna var det fyra som klart röstade mot fusionen.

På den efterföljande fusionsstämman på Norra Latin i Stockholm i mars 2000 blev det också en lång diskussion. Vid den avslutande omröstningen blev det på första voteringen en överväldigande majoritet för ja-sidan med 197 röster för och 7 röster emot. Efter ajournering bestämde sig nej-sidan att lägga ned sina röster för att undvika kostnaden för att kalla in en extra stämma. Därmed blev det slutliga stämmobeslutet enhälligt.

Fusionen genomfördes den 17 april 2000 och den 6 juni skedde det officiella namnbytet under högtidliga former. Svenske Lars Lamberg blev styrelseordförande och danske Jens Bigum koncernchef. Det 30-tal svenska medarbetare som flyttade till Århus kände sig välkomna i den nya miljön. Men lokaliseringen till Århus gjorde det svårt att nyrekrytera svenska medarbetare, och därmed har antalet svenska medarbetare vid huvudkontoret minskat successivt.

Efter tre år avskaffades moderföreningarna MD Foods och Arla ekonomisk förening och alla medlemmar blev medlemmar/delägare i Arla Foods amba. Därmed kan man också säga att den landskamp som aldrig kom till stånd numera är helt inaktuell, och de svenska mjölkbönderna är medlemmar på lika villkor med de danska mjölkbönderna.

Skriven av Åke Modig, f.d. koncernchef i Arla Foods