18 mars 2013

I lördags sågade vi ner en jättestor gran som stod och hängde över sjöboden. Den stod på strandkanten och vi var rädda att skulle välta över sjöboden i nästa storm. Den var precis 100 år. Tänk vad den granen har varit med om. Vi har sparat den länge, men nu kunde arbetet inte vänta längre. Vi fick lov att spänna vajrar uppe i granen och hålla emot med traktorn när granen kapades så att den skulle ramla åt rätt håll. Vilket brak det blev! Nu ska granen få den äran att bli vackert trägolv, om vi nu bara hittar en såg som klarar att såga den. Och stubben får bli ett bord som vi kan dricka kaffe vid när vi får en paus i arbetet. Om nu inte myrorna sätter bo där, då blir det kort fikarast! Förresten får man lov att ha lite myror i brallorna jämt om man är bonde, annars får man inget gjort. Calles farmor sa alltid till honom när han var liten att, ska du bli bonde pojk, får du lära dig att äta fort! Att var bonde är att ha mycket att göra, mycket av allting, men roligt göra!