17 maj 2013

Hästöga

572 Asta var ute i hagen förra året. Men när hon nu kom ut i år fick hon tokspel och sprang ifrån sina kompisar, hoppade över staketet och försvann in i skogen. Puts väck!


Vi gick skallgång flera gånger och jag både red genom skogen och tog sena nattpromenader för att försöka hitta henne. Vi hoppades att hon skulle springa till de andra som var i hagen på andra sidan skogen. Vi visste att hon var kvar i skogen för på tre sidor fanns nysådda fält och inga spår av henne. Enda chansen att hon skulle kunna ha rymt långt var att simma över sundet.

När det gått två dagar och vi ännu inte sett henne började jag bli orolig. Calle och Tobbe körde djur till färjan. Jag tog hästen för att leta ytterligare en gång. Vi började trava på vägen till sjön och-plötsligt: I ögonvrån: Där stod hon: Asta var lite ängslig eftersom hon varit alldeles ensam i två dagar. Jag hoppade av hästen och lockade på henne. Makarena, min häst, var snäll mot henne och lät henne springa tätt bakom, nästan i svansen. När vi kom hem fick hon komma in i ladugården till de mindre kalvarna och vila och äta. Men nu är hon tillbaka i hagen igen, och går lugnt och snällt och betar med de andra. Skönt, nu kan jag vara lugn!