12 december 2013

I morse kalvade två kor. En av dem var 559 Majros. Hon fick en kalv som har en pappa av Holsteinras, det är därför kalven blev svart. Svart och fin. Det blev en kviga. Vi har inte haft en svart Majros tidigare. De flesta kor vi har är renrasiga SRB-djur, bruna och vita kor. Den allra första kviga vi köpte när vi började som mjölkbönder 1983 hette Majros. Hon var en högbent och snäll SRB-kviga. Vi köpte två kvigor från samma ställe. Den andra hette Sippa.
 
Jag kommer fortfarande ihåg alla namn på de första djur vi köpte. Det var 65 Majros, 66 Sippa, 67 Gullros, 68 Inga, 69 Brunta, 70 Tora. 71 ??? Ja, vad i hela friden hette hon, det är ju bara över 30 år sedan, men ändå, jag brukar minnas kornas namn..jag tror det var Maja...72 Saga, 73 Kronros och 74 Gulla. Det var de kor vi började avla vår besättning på. Vi köpte de allra finaste snällaste vackraste kvigor vi hade råd med. På den tiden köpte man oftast djur på auktion så ibland blev de dyra. Men de här första 10 djuren åkte vi runt med livdjurhandlaren och plockade ihop hemma hos bönder som skulle sluta.
 
På den tiden fanns det 25 000 mjölkgårdar, ca 70 % av dem var med i kokontrollen. Nu finns det ca 4680 kvar.  Av min tidigare arbetsgivare fick jag en avskedspresent som hette Blomma, en fin kvigkalv. De kofamiljer som har utmärkt sig är Majros, Brunta Inga och Kronros. Sagorna blir bra varannan generation. Senare har vi köpt kor som heter Asta och Krona. De, Majros och Brunta har vi flest av nu.  Vi fick några andra konstiga djur också, en prickig gris om hette So-Ellen, apropå Dallas som var nystartat på tv då. En annan present var en minst sagt illaluktade getabock, han fick korna att sluta mjölka, han luktade för illa, men då fick han flytta till några kompisar, där trivdes han bättre. Och korna med! Vips gick ökade mjölken igen! Vad jag ville säga med det här är att även om en mjölkbonde har många kor är varje djur en individ. Det luktar i alla fall gott på Vinterhälla nu, dags att ta ut lussebullarna ur ugnen!