2 januari 2015

Vana djurskötare ser djurens signaler. Korna har sitt eget språk. De himlar med ögonen, flörtar, rynkar ögonbrynen, hissar öronen upp och ner, klämmer ihop nosborrarna eller spärrar upp dem. De visar bredsidan och sträcker på nacken, svankar, blänger eller försvinner i fjärran med svanstoppen upp i det blå! Och lägg där till ett varierande röstläge i råmandet. Annika och jag ägnade en stund av nyårsdagen till att filosofera om vad 487 Krona egentligen hade gjort för att vi båda två började fundera över henne. Vi jobbade för fullt båda två och hon varken krumbuktade sig eller råmade utan stod bara och åt som de andra. Hade hon gjort paus i tuggandet när vi gick förbi eller blinkat extra menande, flörtat lite? Nåt hade hon gjort i alla fall som gjorde att vi tyckte hon var annorlunda. Kanske tuggade hon extra långsamt och tittade på oss som om vi tillhörde hennes lugna gäng? De andra korna idisslade och var försjunkna i tankar inåt.

Vi anade nåt båda två och av erfarenhet vet vi att nåt är på gång. Kanske kommer hon att bli brunstig om några dagar? Sjuk var hon i alla fall inte det såg vi på blicken och öronen. Annika och jag skrattade och sa att det här är vad vi kallar för att ”kon kollar på katten”! Det är ett skämt mellan oss som brukar stämma om en viss ko är på gång att kalva eller ej.Med kor är det så att man inte exakt vet när det är rätt tid att flytta dem till kalvningsboxen eller tid att t.ex inseminera dem. Man får gå på erfarenhet. Men om det kommer ett skojfriskt sms med texten ”hon kollade på katten” då vet jag att Annika nog trodde det var dags…..med vad vi undrade över!