Bondebloggen

Upp i tornet-komatskastrullen

DSC02767
Nu när rundbalarna är slut så använder vi ensilage från silotornet.
Det brukar vara det bästa ensilaget på vår gård. På sommaren börjar vi alltid med att lägga in gräs i tornet och sen gör vi rundbalar på det som inte får plats. Korna brukar nästan alltid öka lite i mjölk när vi börjar med tornensilaget, kanske gillar de att det är lite kortare eller nåt, vad vet jag? Men rundbalar är bra de med. De är praktiska att ha till ungdjuren eller som extrafoder att ge till kalvar i hagen på sommaren. Korna får också rundbalar på hösten så länge de betar och innan det blivit så kallt att vi vågar öppna tornet. Öppnas det för tidigt när det är för varmt ute kan det bli  varmgång i gräset och det är inte hälsosamt.
Nackdelen med rundbalar är väl att det blir en himla massa traktorkörning när man ska fylla på rundbalar stup i ett och sen en hel del plast som ska sorteras och återvinnas, men å andra sidan går det åt elström för att få ut (och in) ensilaget ur tornet så hur man än gör har man svansen bak som kossan sa!
Calle fick en liten extra benträning idag när han klättrade upp i silotornet och servade ensilageuttagaren. Man måste ända upp till översta balkongen  (21 meter) för att komma in i tornet så här i början av utfodringen. Det blir ju lättare att komma in i vår, men det passar väl bra när all julmat väger tungt.......
Hur som haver så ska ensilageuttagarens kedjor spännas och smörjas med jämna mellanrum. Det är inget roligt om maskinen går sönder.
Uttagaren fungerar så att en roterande kedja med många knivar skär sönder den packade gräsytan och för in gräset in mot centrum av tornet. Där sitter en ledning som suger ut ensilaget genom grova rör och ner i fodervagnen som står i logen. Uttagaren hänger i vajrar och sjunker succesivt lagom mycket.  På sommaren när vi skördar ensilage fungerar den tvärtom, då fördelar den istället ut det inblåsta gräset jämt i tornet samtidigt som det packas. Våra ekologiska kor äter mycket ensilage. När vi började som mjölkbönder för över trettio år sedan skulle vi väl aldrig kunnat drömma om att vi ens i teorin skulle önska oss ett torn till...

0 Kommentarer